Damen på bilden såg jag på den vikingatida marknaden vid Sojvide 2006. Hon har autentiska vikingatida kläder på sig. Propert.

De spännen som håller uppe det gula förklädet, eller vad det kan heta, brukar i litteraturen kallas för djurhuvudformiga spännen (jag kommer att skriva mer om dem framöver). Den nyckel som hänger mitt på kroppen brukar man hitta ungefär så i vikigatida gravar.



Jag tror att denna vackra vikingska också har sådana spännen att hålla uppe "kollo", men säkert är det inte, jag vågar inte vara hur nyfiken som helst. Hon poserar förresten inte, hon passar barn.



Den här damen sitter på hustaket och har just basunerat ut att det var kämpalekar på gång.

Man ser mer och mer i litteraturen försök att anlägga ett genusperspektiv på vikingatiden. Var kvinnorna med på de resor som förde enorma silverskatter till Gotland, vilken ställning hade de i familjen, kan man lista ut något från de medeltida lagarna osv. Det är svåra frågor emedan det som brukar avsätta spår i historia och litteratur oftast är korkade saker - krig, invasioner, maktkamper och sånt.

Men någon hade fött och fostrat "hjältarna", någon höll ordning på sånt som är viktigt på riktigt och någon förde kärlek och livsavgörande kunskaper vidare från generation till generation. Sånt är givetvis oändligt mycket viktigare än några verser om Egil Skallagrimssons holmgångar.

- Det vet alla.

/text och foto Bernt Enderborg