Veterantraktorer
Artiklar - Vänge - Nära - Karta
Bara för skoj skull träffas gubbarna i Vänge med omnejd ibland för att göra nåt tillsammans. Söndagen den 17 oktober 2013 plöjdes det med traktorer av mänsklighet, ty intresset för veterantraktorer lever glada leenden då man ägnar sig åt vad som säkert kan kallas en realistisk Gudstjänst, ett möte på en sorts sentida kyrkbacke.
Traktorerna är inga museiföremål utan används vid behov, och det är heller ingen tävling. De träffas och mår gott en stund tillsammans, avhandlade ett och annat och tänkte på Jejan.
Grållen drog lätt en tvåskärig plog.
Här kommer Ingvar med sin Viktor, en traktortyp som jag brukar kalla smack-smack ty de låter så. Om ungar härmar en traktor som låter ta-ta-ta-ta så är det nog en sån, och för skoj skull kan man väl berätta att när man som liten åkte i pappas knä i en sådan så sa han "ptroo" som för en häst och sen slog han av på farten med handgasen.
Det var en vacker höstdag, mulen först men klarnade upp.
Det provkör varandras traktorer och Mats såg ut att ha roligt på grållen.
Eftersom jag känner de flesta så fick jag en fråga om jag ville prova, men jag tror nog att den här skomakaren får bli vid sin läst. Det hela är i alla fall vackert på något sätt, ty det är ju som bekant dom här som skapar landskapet åt oss, fast kanske inte längre med traktorer som dem ovan.
Traktorerna är inga museiföremål utan används vid behov, och det är heller ingen tävling. De träffas och mår gott en stund tillsammans, avhandlade ett och annat och tänkte på Jejan.
Grållen drog lätt en tvåskärig plog.
Här kommer Ingvar med sin Viktor, en traktortyp som jag brukar kalla smack-smack ty de låter så. Om ungar härmar en traktor som låter ta-ta-ta-ta så är det nog en sån, och för skoj skull kan man väl berätta att när man som liten åkte i pappas knä i en sådan så sa han "ptroo" som för en häst och sen slog han av på farten med handgasen.
Det var en vacker höstdag, mulen först men klarnade upp.
Det provkör varandras traktorer och Mats såg ut att ha roligt på grållen.
Eftersom jag känner de flesta så fick jag en fråga om jag ville prova, men jag tror nog att den här skomakaren får bli vid sin läst. Det hela är i alla fall vackert på något sätt, ty det är ju som bekant dom här som skapar landskapet åt oss, fast kanske inte längre med traktorer som dem ovan.
/text och foto Bernt Enderborg