Ett silverne träd
Kåseri - Vänge - Nära - Karta
Ett par år i rad har ett träd vid kanten av Brogårdsmyr i Vänge stått försilvrat och väckt tankar hos vägfarande i 90 km/tim.
Strelow, prästen i Vall och Hogrän, skrev på 1600-talet en krönika över Gotlands historia, och där nämner han Gotlands första inbyggare, Havde och Vitastjärna, och låter Gotlands upptäckare Tjelvar hålla ett ståtligt och rådgivande tal för de medföljande skarorna vid Vängestenen eftersom, som han sa, att naturen där hade lagt ett hyende för honom (en slags kudde kan tänka, Hilfelings teckning från slutet av 1700-talet finns på Vänges hemsida). De första gutniska bopålarna slogs alltså ner på ort och ställe (av skåningar säger Strelow, cimbrer).
Trädet som jag har åkt förbi många gånger börjar bli hemvant. Snart vänder bladen trots allt ut sin grönska och står där alldeles oförtrollat. Nästan som en romantisk klockare funderar jag på trollknappen.
Vad som får trädet att slå om i silver vet ingen. En del vet hur, men ingen vet varför. Varför försilvras inte fler träd? Det är inte särskilt långt till Gotlands största lövskogsområde, men där finns inga försilvrade träd. Inga grannträd står och blänker när soli gynna helle bakom storskogen åt Viklau till.
Trädet bör inte stå långt från platsen där Vängestenen ligger, ehuru ingen i dag känner till stenens exakta position. Stenar med ränder och stripor återfinns här och var, t ex i väten i Dishagen eller uppe i nydöpta Fonnänge (sväffasgubben had int nå namn pa dei u da skreivar ja dei Fonnänge da dei jär a radiu kämpgrav pa plassi, u tja, de jär täu sleike um däu keika etta).
Vänge är alltså en gammal bygd på Gotland, enligt Strelow den äldsta, och Vängeborna (Vänglingar, Vängar, Vangar, Vanglingar?) bor allesamman på gammal sjöbotten som ligger ovanpå en av de stora korallreven som går på snedden sydväst-nordöst tvärs över Gotland. Några spadtag ner på tomten finns sand.
Och visst får man hålla med Strelow om att naturen har lagt kuddar under huvudet på folk i Vängetrakten, varför såväl fornlämningar i mängd som försilvrade träd finns att se.
Bilden ligger på sidan.
Strelow, prästen i Vall och Hogrän, skrev på 1600-talet en krönika över Gotlands historia, och där nämner han Gotlands första inbyggare, Havde och Vitastjärna, och låter Gotlands upptäckare Tjelvar hålla ett ståtligt och rådgivande tal för de medföljande skarorna vid Vängestenen eftersom, som han sa, att naturen där hade lagt ett hyende för honom (en slags kudde kan tänka, Hilfelings teckning från slutet av 1700-talet finns på Vänges hemsida). De första gutniska bopålarna slogs alltså ner på ort och ställe (av skåningar säger Strelow, cimbrer).
Trädet som jag har åkt förbi många gånger börjar bli hemvant. Snart vänder bladen trots allt ut sin grönska och står där alldeles oförtrollat. Nästan som en romantisk klockare funderar jag på trollknappen.
Vad som får trädet att slå om i silver vet ingen. En del vet hur, men ingen vet varför. Varför försilvras inte fler träd? Det är inte särskilt långt till Gotlands största lövskogsområde, men där finns inga försilvrade träd. Inga grannträd står och blänker när soli gynna helle bakom storskogen åt Viklau till.Trädet bör inte stå långt från platsen där Vängestenen ligger, ehuru ingen i dag känner till stenens exakta position. Stenar med ränder och stripor återfinns här och var, t ex i väten i Dishagen eller uppe i nydöpta Fonnänge (sväffasgubben had int nå namn pa dei u da skreivar ja dei Fonnänge da dei jär a radiu kämpgrav pa plassi, u tja, de jär täu sleike um däu keika etta).
Vänge är alltså en gammal bygd på Gotland, enligt Strelow den äldsta, och Vängeborna (Vänglingar, Vängar, Vangar, Vanglingar?) bor allesamman på gammal sjöbotten som ligger ovanpå en av de stora korallreven som går på snedden sydväst-nordöst tvärs över Gotland. Några spadtag ner på tomten finns sand.
Och visst får man hålla med Strelow om att naturen har lagt kuddar under huvudet på folk i Vängetrakten, varför såväl fornlämningar i mängd som försilvrade träd finns att se.
Bilden ligger på sidan.
/text och foto Bernt Enderborg