I Guldrupe står en vacker holländare och bidar tiden strax bredvid vägen. Men det är inte någon som intresserar sig för skaidar, kleidninggi, blaigrar och yvastain längre, förutom den som ser till att vädret inte tar den. Dess tid har blåst förbi och ersatts av elektriska motorer vars liv inte kommer från solen utan från molekyler som stjärnorna satt samman och som man nu har sönder för överskottets skull eller för att ha ihjäl folk.

Det är inte särskilt gamla saker, åtminstone med gutniska mått. Och läser man historien om väderkvarnarna så tycks antalet ha med skattelagstiftning att göra. Ibland får man för sig att det har varit så i all världens tider. Vad som finns har att göra med någon mer eller mindre halvgalen kung som vill ha in skatter för att leva storliv, slarva bort dem på något dumt eller bara sitta på en hög med pengar för maktens skull.

Kvarntypen kallas holländare därför att konstruktionen kommer därifrån, och till skillnad från stolpkvarnarna så är det bara toppen som går att vrida i vind. Vi skall skriva lite mer om kvarnar på Gotland längre fram, var man kan se dem som tas i drift ibland för skoj skull och varför många står just där de står.

/text och foto Bernt Enderborg