Vi har redan visat hur Hegwaldr i sin nyskapande och gammelgutniska stil nästan låter Eva pressa sig ut ur stenen och in i verkligheten, för att låna Roosvals ord, och givetvis tar han tillfället i akt och skapar också mannen, Adam, jordvarelsen, någon gång i början av 1100-talet. Hegwaldr tar dock inte lera, formar leran till en mansfigur och blåser liv i mansfiguren, 1 Mos 2:7, som Gud gjorde utan mejslar fram honom i sandsten.

Det är alltså lärt folk som säger att bilden ovan visar Adams skapelse. Kanhända återspeglar Hegwaldrs konst att det tycks förekomma två skapelser av människor i Bibeln, sånt är inte gott att veta; figuren i mitten överst tör väl vara Gud.

Lite senare i Bibeln äter Adam och Eva äpplen från kunskapens träd, som växte mitt i Eden, och Gud vart gramse eftersom: "Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.", se Ett bart huggande svärd.

Att skilja på gott och ont medför att man måste ha en fri vilja, annars kan man inte välja. Vad var egentligen Adam och Eva innan de åt av trädet som ger kunskap?

Hur konkreta de här berättelserna var för folk från 1000-talet och tiderna framåt vet vi inte. Men från en gravsten i Lärbro kan man kanhända sluta sig att det faktisk var direkt, konkret verklighet, se Digerdöden - ett straff från ovan. Trots detta förefaller det mig oändligt svårt att försöka övertyga en gute, som bor på en ö nästan till 100 procent uppbyggd av fossil, att livet inte uppstod i havet och kravlade i land.

Nåja, lite funderingar om den medeltida tankevärlden hittar du på denna sida.

/text och foto Bernt Enderborg