Sjonhem kyrka
Kyrka - Sjonhem - Nära - Karta
Kyrkan har kor och långhus från 1200-talets mitt, tornet från 1200-talets början tillhörde ursprungligen en mindre kärnkyrka. Sakristian från 1818.
De ornamentala kalkmålningarna från 1200-talet är vad som syns på bilden, tagen rakt upp i taket. Eftersom det inte är så många målningar i kyrkan, så är de som finns effektfullt vackra i sina milda färger. Ibland tänker jag alldeles som Nils Ferlin när jag går och funderar i våra kyrkor, ty när man lyfter på huvudet och ser målningar och annat i taket så kan man allt undra om det inte är någon annans golv.
Glasmåleri från 1200-talet återfinns i öster: Kristi födelse, konungarnas tillbedjan, frambärandet i templet, Lasarus återuppväcks, intåget i Jerusalem och Kristi förklaring. För mer info, se glasmästarna.
Dopfunt av sandsten med svårtolkade bilder av Hegwaldr från 1100-talet, kyrkans klenod.
En märklig plöjningsscen på cuppan.
Till synes en lättolkad scen från cuppans nedre del - S:t Göran i slagsmål - men experterna förefaller mindre säkra eftersom det finns några väldigt ovanliga framställningar på dopfunten. Vad sägs om personifikationer av natten och dagen, nox och dies?
För mer info om dopfuntstillverkarna, se stenmästarna. Förresten, vikingatiden slutar ju vid mitten av 1000-talet och verkstaden Hegwaldr började knacka dopfuntar några årtionden därefter, Hegwaldr var alltså en viking!
Processionskrucifixet från 1300-talet sitter numera i Altaruppsatsen, som förfärdigades 1735. För den som har lite svårt att läsa så står ovanför krucifixet (inte på bild): "Sii Guds Lamb som borttager werldenes Synder. Joh. 1. V. 29."
På krucifixet står som vanligt: Inri, dvs Jesus från Nasareth, judarnas konung. Somligt folk i Jerusalem var gramse över att Pilatus hade skrivit just detta på korset, står det i "Boka", men det brydde han sig inte om. Pilatus korsfäste alltså judarnas kung, om du inte har tänkt på det politiskt förut.
Predikstolen 1600-tal, om du är intresserade av sådana.
Lite till
En bildsten med runor som bevisar de vikingatida gutarnas internationella handel har man funnit vid kyrkan och släpat iväg till ett museum, se Rodfos sveks i Rumänien.
De ornamentala kalkmålningarna från 1200-talet är vad som syns på bilden, tagen rakt upp i taket. Eftersom det inte är så många målningar i kyrkan, så är de som finns effektfullt vackra i sina milda färger. Ibland tänker jag alldeles som Nils Ferlin när jag går och funderar i våra kyrkor, ty när man lyfter på huvudet och ser målningar och annat i taket så kan man allt undra om det inte är någon annans golv.
Glasmåleri från 1200-talet återfinns i öster: Kristi födelse, konungarnas tillbedjan, frambärandet i templet, Lasarus återuppväcks, intåget i Jerusalem och Kristi förklaring. För mer info, se glasmästarna.
Dopfunt av sandsten med svårtolkade bilder av Hegwaldr från 1100-talet, kyrkans klenod.
En märklig plöjningsscen på cuppan.
Till synes en lättolkad scen från cuppans nedre del - S:t Göran i slagsmål - men experterna förefaller mindre säkra eftersom det finns några väldigt ovanliga framställningar på dopfunten. Vad sägs om personifikationer av natten och dagen, nox och dies?
För mer info om dopfuntstillverkarna, se stenmästarna. Förresten, vikingatiden slutar ju vid mitten av 1000-talet och verkstaden Hegwaldr började knacka dopfuntar några årtionden därefter, Hegwaldr var alltså en viking!
Processionskrucifixet från 1300-talet sitter numera i Altaruppsatsen, som förfärdigades 1735. För den som har lite svårt att läsa så står ovanför krucifixet (inte på bild): "Sii Guds Lamb som borttager werldenes Synder. Joh. 1. V. 29."
På krucifixet står som vanligt: Inri, dvs Jesus från Nasareth, judarnas konung. Somligt folk i Jerusalem var gramse över att Pilatus hade skrivit just detta på korset, står det i "Boka", men det brydde han sig inte om. Pilatus korsfäste alltså judarnas kung, om du inte har tänkt på det politiskt förut.
Predikstolen 1600-tal, om du är intresserade av sådana.
Lite till
En bildsten med runor som bevisar de vikingatida gutarnas internationella handel har man funnit vid kyrkan och släpat iväg till ett museum, se Rodfos sveks i Rumänien.
/text och foto Bernt Enderborg