Alldeles bakom ruinen av klosterkyrkan vid kungsgården i Roma byggde munkarna sex dammar på rad; alla finns inte kvar i dag. Riktigt när de byggdes är det väl ingen som vet, alla anteckningar, allt material är stulet, uppbränt eller bortburet för länge sen, men att det odlades fisk tror man sig veta.


Vänder man sig om vid dammarna ser ruinen efter klosterkyrkan ut som ovan.

Dammarna hängde samman med Roma myr och Gothemsån, som flyter strax bredvid, och på medeltiden var det nog möjligt att ta en hyfsat stor båt ända från kusten och hela vägen in till klostret, några hundra meter bara, se Vattenvägar.

Om jag minns alldeles rätt så hade folk ju fastor och annat för sig på medeltiden. Fisk hade man dock lov att äta, och det kan tänkas att munkarna spisade nyfångad karp under sådana omständigheter (fisknamnet karp torde förresten helt sonika betyda "fånga", alldeles som i det latinska uttrycker "Carpe diem" (fånga dagen), ett omtjatat uttryck som oftast förefaller misstolkas till ledighet).



I dag är ju hela myren uppodlad, stora arealer åkermark släta som salsgolv, och något vatten ser man just inte av på grund av täckdikning; på vårarna kan det dock ligga en skvätt här och där. Men så har det inte förhållit sig avskräckande länge, ty ännu år 1800 stod den upptäcktsresande Hilfeling på övervåningen i Kungsgården och såg blankvatten ända upp till backarna i Viklau i sydväst, några kilometrar.

Mer information och fler bilder på dammarna hittar du på sidan om Gutnaltinget - marknadsplats, varv.

/text och foto Bernt Enderborg