En vit stork
Fauna - Vänge - Nära - Karta
Det är ytterst sällan man ser vit stork på Gotland, alldeles förfärligt sällan promenerar sådana omkring på Stapelakan i Vänge, men det var precis vad det gjorde den 5 maj 2003.
Svärfarsgubben, sum vältred pa akan, slog en signal hem till källinggi som i sin tur ringde dotra, vars karl jag är, och vi åkte genast för att titta. Nej men, där promenerade den, obekymrad om traktorer och att vi stod vid vägkanten. Jag har aldrig sett en stork förut, inte svärfar heller, men hur ofta kikarförsedda ornitologer spanar in storkar visste jag inte så jag ringde till Tord Lantz på Gotlands Ornitologiska förening. Han sa att det är väldigt sällan man ser sådana, och faktisk ser man oftare svart stork, som egentligen är ovanligare men tydligen rör sig mera. Tord berättade att han hade varit fågelskådare i cirka 20 år och hade bara sett vita storkar några gånger. Han sa också att någon hade sett en stork på Fårö i går. Om det är samma stork är inte gott att veta, men för skoj skull kan jag meddela att svärfar är från Fårö (Kärrn's sorken), fast det är väl inte alldeles säkert att det har med saken att göra.
Man kan alltid hoppas att storken likt Tjelvars efterföljare slår ner bopålarna i Vänge. Men antagligen fortsätter den annorstädesstans - hoppeligen levererade den dock ytterligare en vängebo varför vi tackar storken så fint vi kan.
Dessvärre har jag inget teleobjektiv så du får inte se ögonvitorna, men att det är en stor fågel syns i alla fall.
Det är en vanlig tunstolpe alldeles i bakgrunden och att fågeln är en riktig långben framgår utan vidare.
Vad heter åkern, frågade jag svärfar som svarade Stapelåkern. Han visste inte varför den hette så men det var detta namn som alltid använts.
Namnet är förmodligen relativt gammalt och kommer sig därav att det har gått en väg över åkern. Ingemar Olsson säger nämligen i sin bok om Gotländska Ortsnamn att "Ordet stapel har i pluralis staplar betydelsen 'lagd stengata, stenrad, genom en myr'."
Stapelåkern (Stapelakan) betyder alltså åker där det finns en stenlagd väg. Denna åker och åkrarna omkring borde alltså kallas 'Stapleakrar', men om så är fallet har jag inte en aning. Vägen finns dock kvar att promenera för den som knallar in i skogsdungen nedanför åkern.
Svärfarsgubben, sum vältred pa akan, slog en signal hem till källinggi som i sin tur ringde dotra, vars karl jag är, och vi åkte genast för att titta. Nej men, där promenerade den, obekymrad om traktorer och att vi stod vid vägkanten. Jag har aldrig sett en stork förut, inte svärfar heller, men hur ofta kikarförsedda ornitologer spanar in storkar visste jag inte så jag ringde till Tord Lantz på Gotlands Ornitologiska förening. Han sa att det är väldigt sällan man ser sådana, och faktisk ser man oftare svart stork, som egentligen är ovanligare men tydligen rör sig mera. Tord berättade att han hade varit fågelskådare i cirka 20 år och hade bara sett vita storkar några gånger. Han sa också att någon hade sett en stork på Fårö i går. Om det är samma stork är inte gott att veta, men för skoj skull kan jag meddela att svärfar är från Fårö (Kärrn's sorken), fast det är väl inte alldeles säkert att det har med saken att göra.
Man kan alltid hoppas att storken likt Tjelvars efterföljare slår ner bopålarna i Vänge. Men antagligen fortsätter den annorstädesstans - hoppeligen levererade den dock ytterligare en vängebo varför vi tackar storken så fint vi kan.
Dessvärre har jag inget teleobjektiv så du får inte se ögonvitorna, men att det är en stor fågel syns i alla fall.
Det är en vanlig tunstolpe alldeles i bakgrunden och att fågeln är en riktig långben framgår utan vidare.
Vad heter åkern, frågade jag svärfar som svarade Stapelåkern. Han visste inte varför den hette så men det var detta namn som alltid använts.
Namnet är förmodligen relativt gammalt och kommer sig därav att det har gått en väg över åkern. Ingemar Olsson säger nämligen i sin bok om Gotländska Ortsnamn att "Ordet stapel har i pluralis staplar betydelsen 'lagd stengata, stenrad, genom en myr'."
Stapelåkern (Stapelakan) betyder alltså åker där det finns en stenlagd väg. Denna åker och åkrarna omkring borde alltså kallas 'Stapleakrar', men om så är fallet har jag inte en aning. Vägen finns dock kvar att promenera för den som knallar in i skogsdungen nedanför åkern.
/text och foto Bernt Enderborg