De gamla knotiga backarna ute i Garde har hyst folk långliga tider. Tingshögen från bronsålder ligger uppe på Visbjerg, varifrån utsikten över dalen ända upp till Lau är magnifik. För folk som är vana vid fjäll och riktigt höga berg, bör vi kanske påminna om att det är en gotländsk utsikt.



Framför tingshögen ligger en trojaborg, bakom ligger några forntida gravar, öster om backen ligger en gammal offerkälla och det finns slipskåror i hällen och sydöst om tingshögen ligger Gotlands skönaste änge med en kämpgrav och stainvastar i grönskan. Ännu i dag firar gardborna Valborg på backen och skrämmer otyg åt Häcklefjäll till.

Socken Garde har nog namn efter att det fanns gårdar där - översatt kan det tänkas betyda gårdarna eller så. Från Visbjerg kan man i princip se tre stora gårdskomplex, som alla emellertid övergavs några hundra år efter Kristus. En gård ligger ner i änget, en annan österut i Juves änge och den tredje återfinns söderöver i änget bakom Bolarve upp mot Garde, Stavgard kallas området i gamla handlingar. Det rör sig sammanlagt om en 10-15 övergivna hus.



Ibland läser man i svenska läroböcker att högar som ovanstående inte finns på Gotland. Det är väl inte riktigt sant, ehuru några mängder sådana här fornhistoriska gravkullar inte finns. En till ligger i alla fall i Elleskogen, en liten kilometer bort, en annan i Norrlanda, Bjärs hög, och en plattare variant finns vid Lejstu roir.

Gutarna byggde inte sina gravmonument av jord, grus eller sand utan av sten, och av sådana finns det tusentals, se Stenrösen på Gotland, en översikt.

I förbigående kan vi tillägga att nutiden satt upp en pedagogisk skylt på vilken platsen kallas "Majbacken", och det måtte väl beror på att det bara är Visby som får vara ett "vi" på Gotland. Det kan ju inte få finnas ett ställe som faktiskt heter "Offerberget" när Visby finns, se Gutasagan.

/text och foto Bernt Enderborg