På östra sidan ut mot havet strax bredvid Lau källdu finns en grotta i det siluriska sedimentberg som vi kallar Lau backar - gutar säger nog Laubacka i ett ord med ett aningen långt u, och det som med svensk stavning blir Godugnen säger vi nog Godug'n om (e:et hörs inte), ett slags långt n som anger bestämd form (bilen blir t ex bil'n, så säger säkert folk på andra håll också).



Det har inte bott folk i Godug'n, men den har varit synlig sen hedenhös. Vill man se en stenåldersgrotta där folk har bott och levat i långliga tider så skall man ta sig till Stora Karlsö, där kan du uppleva stenålder sådan den tedde sig (kanske bodde där kannibaler förresten, se kannibaler och slavjägare också).



Nerför grottan och ut mot havet i öster finns en i sanning skön syn - ett så här litet fotografi kan emellertid inte göra platsen rättvisa. Nuförtin är det hela uppodlat men man kan gott tänka sig att detta stycke av Gotland är en del av det som givit socknen Lau sitt namn. I offentliga sammanhang sägs "Lau" betyda "betade strandängar" men att hela härligheten lutar ner mot havet kan envar se som är där. Det skall dock tilläggas att tar man vägen ut mot Hammaren, som det står på skylten, så finns det stora strandängar med det allra skönaste fågelliv man kan tänka sig; man kan väl säga att nästan hela Lausviken omges av strandängar, åtminstone från Masarbodar till Amynde (se Ormkvinnans bar).

Nere vid havet från kortet ligger ett fågelskyddsområde, och annorlunda nog så ligger där en skjutbana alldeles till höger vid skogskanten. Det är förresten troligt att Hemmans sorken legat där i ur och skur att förbättra fältskyttet. Han har varit mästare på Gotland flera gånger, förmodligen i hela Sverige också. Det är Storholmen på bilden.

Hela området intressant och vackert
Ovanpå Laubackar finns en promenadled, gamla åkrar och ett kulturhistoriskt intressant landskap. Längre bort i norr på åsen (Laubackar) återfinns fornborgen Botvidebackar (Walbierg), där den nu står en väderkvarn (a stolpkvänn) och strax söder om Godugn ligger Laus Källdu med friskaste vatten.



När du står och ser ut över havet så kommer du att se de tre Lausholmarna, t ex Skarpholmen (Gräsholmen ligger alldeles bakom Skarpholmen varför det ser ut som blott en holme), som ligger där och flyter strax utanför fiskelägena i När - Brändu, Nabben och Gardbostrand.



På bilden ovan är det Nyen som sticker ut och ifall jag ser rätt så är det Brändu fiskeläge längst ut på spetsen (Kvinnofrid kallas det ibland) och Natudd kanske (en soluppgång därifrån). Ute på Hammaren, som hela udden heter, är det särdeles skönt att göra en utflykt med bilen, och vill du se tusentals vitkindade gäss så är det bara att vara där vid rätt tid på året.

Det var förmodligen på ungefär samma ställe där jag tog fotografiet ovan som den där lauboen i tidernas morgon enligt favoritskalden Allan Nilsson stod och "kratt' si' ei nacken" och undrade när han kikade över viken om det fanns "någ' mänskar ei Neer". Det fanns de ju, men jag tror att trots den nutida skolan i När att lauboar inte blivit närkar mer till lags och låter bli att slå tillbaks.

/text och foto Bernt Enderborg