Lausholmar flyter alldeles under horisonten strax utanför Walbierg (Botvidebackar), Saigräum, Amynde, Brändu och Nabben. Jag är på väg till Alskog men blir tvungen att stanna bilen/bilden och bara titta en stund.

Det är ju inte klokt, egentligen. Trots att jag är uppväxt i trakterna kan jag inte se mig mätt. Det är som hela naturen, allting, är vänlig på nåt sätt. Ljumma vindar, färgerna, fågellivet och alla platsers historia. Ju mer man lär sig om Gotland desto vackrare och mer fängslande blir det - alldeles bakom ryggen på mig, uppe i backen, levde stenåldersfolk.



Det finns till och med en liten grotta, Godugn, där på Laubackar som har utpekas som något. Också stenåldersfolk stod väl där och begapade sig.



Lite längre framåt vägen där det nu står en väderkvarn finns rester av en fornborg på Botvidbacke. Hur gammal den är vet jag inte, men århundradena kring Kristi födelse är väl att gissa.

Det är så vackert, ett så rikt liv, att jag blidde tvungen att stanna bilden en dag i april 2007 och bara titta. Gotland är nog världens bästa ö.

/text och foto Bernt Enderborg