På Litorinavallen på kanten av Lausbackar ligger Bandeläins täppu med fornlämningar från omkring 900 f. Kr - två skeppssättningar och en rund grav.



Den runda graven, stensättningen, var plundrad vid den arkeologiska undersökningen och återstoden var bara spridda rester av brända ben.



Ofta ligger skeppssättningarna i nord-sydlig riktning, men som syns på bilden tör man inte ha varit särskilt noga härvidlag - i vart fall brydde man sig inte om det här med öst och väst som vi gör i våra dagar.



Den nordligaste skeppssättningen undersöktes arkeologiskt redan 1925, varvid man hittade en kista med såväl lock som golv innehållande en kruka med brända människoben samt en pilspets, en pincett och en rakkniv av brons.

Den andra skeppssättningen undersöktes arkeologiskt vid en kurs 1990 och man hittade ungefär samma saker. Fynden daterar gravarna till 900 f.Kr. och låter oss veta att de båda skeppssättningarna är mansgravar.

För läsande damer kan vi tala om att inte särskilt långt därifrån har man nyligen undersökt gravar som inte syntes ovan jord från samma tidsålder, varvid man fann kvinnor och barn med rikliga gåvor i form av spännen, halsband och annat sånt.




100 meter söder om skeppssättningarna står Mattsarve bautastain och meddelar någonting. Det antas ibland att dessa bautastainar kanske är vad som återstår av en skeppssättning, och så är det säkert i en del fall, men att det också kan vara mera ordinära gravstenar.

Dei kan ga kveindar bei Bandeläins täppu, men di jär int nå falue naj. Ränna di etta di, da jär dei ba ti u keike pa daim da stanna di.

- Jaga däu, da jaga di u da.

/text och foto Bernt Enderborg