Stenrösen, bronsåldersrösen
Guide
Gotland har många storrösen från bronsålder - på gutniska stainrojr eller stainroir om man är noga med diftonger - ovanligt många av utomordentlig storlek. Omkring 1300 rösen finns registrerade på Gotland, varav 400 är storrösen, dvs riktigt stora saker. Digarojr på bilden ovan är 5 meter högt och 35 meter i diameter, och det är långt ifrån det största.
Här finns en karta över besökansvärda storrösen.
Vi skall först göra klart att när vi talar om stenrösen så är det inte smårösen vi talar om, som t ex gravarna i Trullhalsar på bilden ovan; det finns omkring 1.000 sådana.
Rösenas byggnads- och användningshistoria sträcker sig igenom hela bronsåldern (1500 till 500 f.Kr). Man har skalat av storröset vid Kauparve i Lärbro socken, bilden till vänster, efter en arkelogisk undersökning för att visa byggnationerna som finns i rösenas centrum.
De flesta rösena av uppbyggda av gråsten, på norra Gotland förekommer dock rösen av kalksten, och någon enstaka gång har man täckt röset med jord och torv. Vill man uttrycka det annorlunda kan man säga att Gotland har väldigt många monumentala byggnader från bronsåldern - Uggarde rojr torde vara bronsålderns mäktigaste gravmonument i Norden. Rösena byggdes oftast nära den dåvarande strandkanten och var därför ofta synliga från havet.
Bilden visar toppen av Snoda stajnrojr och är avsett att illustrera att det oftast finns en krater på toppen av rösena. Fordom antogs allmänt att kratrarna kom sig av skattgrävningar men numera menar man att det är någon konstruktion inuti röset som rasat samman, se Kauparve.
Endast några få storrösen är undersökta, det är ett förfärligt arbete med att plocka bort all sten, varför de flesta ännu återstår i prakt på ort och ställe. Och för en kulturintresserad gute är det rätt skönt att rösena är så stora eftersom det därmed är ganska liten risk att de blir instaplade till något museum att begapas av en riksintresserad stadspublik.
På flygbilden tagen av Björn Pettersson ser vi hur storröse ter sig ovanifrån. Det är Bro Stainkalm som ligger alldeles intill väg 148, någon mil norr om Visby. Det är väg 148 du ser på bilden.
Röset är 3,5 meter högt och är 38 meter i diameter. Det största röset, Uggarde rojr, är emellertid nästan 8 meter högt och 45 meter i diameter - nästan en halv fotbollsplan. Är det svårt att konkretisera storleken så mät en villa.
Storrösenas historia sträcker sig från cirka 1.500 år f.Kr. till omkring 500 år f.Kr. Troja skulle ännu blomstra många hundra år innan grekerna intog staden på 1100-talet f.Kr., å andra sidan hade de mest kända pyramiderna i Egypten redan 1.000 år på nacken.
Vi påminner om att storrösena är byggnader varför man måste säga att det finns gott om monumentala byggnader från bronsåldern på Gotland, omkring 400.
Såna här jättemonument från långt flydda tider är omvärvda av sagor, mytologiska berättelser och annat sånt. Några rösen har liksom en svans av bautastenar i söder varför förfäderna nog har haft olika hyss sig för, kanhända ceremonier av olika slag och tutande i bronslur, men härom vet vi inget säkert. Det har dock hittats olika bronsprylar - knivar, rakknivar - förmodligen gravgåvor, och då bör väl någon slags tro på ett liv efter detta ha föresvävat, men det är allt som kan sägas.
Att det är omöjligt, eller stendumt, att försöka plundra ett röse framgår av berättelsen om Drakskatten i Rute. En och annan tror i alla fall att dessa bronsåldersmonument innehåller fantastiska guldskatter, men i sådana fall är de väldigt svårerövrade, se Fålltare fylling. Det finns dock läskigare saker med storrösena än oförargliga sagor, se längst ner på denna sida om mylingar.
Vi kan gott nämna Beowulf i detta sammanhang, som var gute, se Beowulf, ty när han var döende bad han att få bli begraven vid "Hronenäs" - näset ligger nog i Rone socken och röset kallas i dagligt tal för Uggarde rojr eftersom det ligger på gården Uggardes ägor.
Också namnet Angantyr känner alla igen som har läst det gamla eposet om Beowulf, det äldsta germanska från 500-talet någon gång, och då kan det vara läge att åka och kika på Angantyrs röse i Grötlingbo. Angantyr var en av svearnas kungar, som blev ihjälslagen i krigen mellan gutar och svear, så kanske har vi en dumdristig sveakung i vår gutniska jord (den som inte tror att detta är möjligt, se hur det gick för Björn).
Fler rösen hittar du på vår karta.
Välkommen till Gotland!
Här finns en karta över besökansvärda storrösen.
Vi skall först göra klart att när vi talar om stenrösen så är det inte smårösen vi talar om, som t ex gravarna i Trullhalsar på bilden ovan; det finns omkring 1.000 sådana.
Storrösena är byggnader
Rösenas byggnads- och användningshistoria sträcker sig igenom hela bronsåldern (1500 till 500 f.Kr). Man har skalat av storröset vid Kauparve i Lärbro socken, bilden till vänster, efter en arkelogisk undersökning för att visa byggnationerna som finns i rösenas centrum.
De flesta rösena av uppbyggda av gråsten, på norra Gotland förekommer dock rösen av kalksten, och någon enstaka gång har man täckt röset med jord och torv. Vill man uttrycka det annorlunda kan man säga att Gotland har väldigt många monumentala byggnader från bronsåldern - Uggarde rojr torde vara bronsålderns mäktigaste gravmonument i Norden. Rösena byggdes oftast nära den dåvarande strandkanten och var därför ofta synliga från havet.
Bilden visar toppen av Snoda stajnrojr och är avsett att illustrera att det oftast finns en krater på toppen av rösena. Fordom antogs allmänt att kratrarna kom sig av skattgrävningar men numera menar man att det är någon konstruktion inuti röset som rasat samman, se Kauparve.Endast några få storrösen är undersökta, det är ett förfärligt arbete med att plocka bort all sten, varför de flesta ännu återstår i prakt på ort och ställe. Och för en kulturintresserad gute är det rätt skönt att rösena är så stora eftersom det därmed är ganska liten risk att de blir instaplade till något museum att begapas av en riksintresserad stadspublik.
Rösenas storlek
På flygbilden tagen av Björn Pettersson ser vi hur storröse ter sig ovanifrån. Det är Bro Stainkalm som ligger alldeles intill väg 148, någon mil norr om Visby. Det är väg 148 du ser på bilden.
Röset är 3,5 meter högt och är 38 meter i diameter. Det största röset, Uggarde rojr, är emellertid nästan 8 meter högt och 45 meter i diameter - nästan en halv fotbollsplan. Är det svårt att konkretisera storleken så mät en villa.
Rösenas ålder
Storrösenas historia sträcker sig från cirka 1.500 år f.Kr. till omkring 500 år f.Kr. Troja skulle ännu blomstra många hundra år innan grekerna intog staden på 1100-talet f.Kr., å andra sidan hade de mest kända pyramiderna i Egypten redan 1.000 år på nacken.
Vi påminner om att storrösena är byggnader varför man måste säga att det finns gott om monumentala byggnader från bronsåldern på Gotland, omkring 400.
Mytologi
Såna här jättemonument från långt flydda tider är omvärvda av sagor, mytologiska berättelser och annat sånt. Några rösen har liksom en svans av bautastenar i söder varför förfäderna nog har haft olika hyss sig för, kanhända ceremonier av olika slag och tutande i bronslur, men härom vet vi inget säkert. Det har dock hittats olika bronsprylar - knivar, rakknivar - förmodligen gravgåvor, och då bör väl någon slags tro på ett liv efter detta ha föresvävat, men det är allt som kan sägas.
Att det är omöjligt, eller stendumt, att försöka plundra ett röse framgår av berättelsen om Drakskatten i Rute. En och annan tror i alla fall att dessa bronsåldersmonument innehåller fantastiska guldskatter, men i sådana fall är de väldigt svårerövrade, se Fålltare fylling. Det finns dock läskigare saker med storrösena än oförargliga sagor, se längst ner på denna sida om mylingar.
Vi kan gott nämna Beowulf i detta sammanhang, som var gute, se Beowulf, ty när han var döende bad han att få bli begraven vid "Hronenäs" - näset ligger nog i Rone socken och röset kallas i dagligt tal för Uggarde rojr eftersom det ligger på gården Uggardes ägor.
Också namnet Angantyr känner alla igen som har läst det gamla eposet om Beowulf, det äldsta germanska från 500-talet någon gång, och då kan det vara läge att åka och kika på Angantyrs röse i Grötlingbo. Angantyr var en av svearnas kungar, som blev ihjälslagen i krigen mellan gutar och svear, så kanske har vi en dumdristig sveakung i vår gutniska jord (den som inte tror att detta är möjligt, se hur det gick för Björn).
Fler rösen hittar du på vår karta.
Välkommen till Gotland!
/text och foto Bernt Enderborg