Gravfältet vid Gålrum i Alskog socken har stor variation av gravar från bronsåldern till romersk järnålder. 125 fornlämningar, varav fem rösen, åtta skeppssättningar, 111 runda stensättningar samt en bildsten som 1925 flyttades några kilometer från Tomtängskvior till Gålrum. Mindre rösen och gravar som pryder fältet är från järnåldern fram till Kristi födelse.

Det står ofta att läsa om skeppssättningarna på bilden ovan i historiska översiktsböcker, varvid de oftast beskrivs som en flotta av något slag. I två av skeppssättningarna har man hittat föremål från yngre bronsålder (1000 - 500 f.Kr), så det är uppemot 3.000 år gamla skepp; buktiga skulle kanske Homeros han kallat dem, om han varit född när de byggdes.

Bildstenen vid Gålrum

De gutniska bildstenarna är intressanta saker. Visserligen går det inte längre att se bilderna på denna sten emedan väder och vind ständigt gnatar men de är tankeväckande i alla fall.

Bildstenen är ditflyttad av fornminnesälskare. Det har hittats fler sådana i Alskog men de är kulturrövade till museer - antagligen står en del av Alskogs kulturarv på Historiska Museet i Stockholm av någon för gutar obegriplig anledning. Det händer ibland att det sägs att det är viktiga saker för Sveriges kulturarv varför tydligen något eller några museer i Stockholm skall fyllas med kultur från Gotland, men det är förstås viktiga saker för vårt kulturarv också.

Gravfält

Skogen är bemängd med gravar, och det område som Gålrum är en del av sträcker sig halvannan mil söderut (det ligger många fornlämningar i skogarna). Det är en vanlig gravtyp som du ser på bilden ovan, och förekommer både som brand- och skelettgrav. Under ett och ett halvt årtusende har döda begravts i Gålrum. Och där finns över 100 gravar, de flesta dock mycket låga och knappt synliga över marken.

Mera gravar

Inne på området finns ett mindre röse och det är en väl använd stund att gå omkring och kika på historien. Men det är väl fortfarande ett gravfält på något sätt, så sätt dig gärna på en stor sten och fundera en stund, och låt ungarna hoppa omkring, men inga grillplatser och sånt.

Stenformation

Riktigt vad älskarna (ett gammalt namn på folk boende i Alskog) har tänkt sig med stenformationen på bilden vet jag inte, kanske är det någon slags domarring eller samlingsplats eller så.

Bronsåldersröset vid skogskanten på bilden ovan kallas på informationstavlan för Digerrojr (eller hur de nu stavar), men det är fel. Digarojr återfinns några kilometrar söderut, ovanstående röse ligger i Dikkarehagen men något särskilt namn har det mig veterligen inte.



Gålrum är ett stämningsfullt gravfält sen tusentals år men skeppen bara fortsätter tystlåtet att plöja tidernas oroliga böljor fram. Förmodligen går lamm (får) där, ta inte med hunden!

Överkurs - vart skulle dom

Skeppssättningarnas riktning oroar mystifaxer och arkeologer, spekulationer finns i mångfald. De ligger oftast i riktning nordöst-sydväst, inte mot soluppgången eller så, utan de seglar vanligen åt detta håll utan att vi vet varför. Kanske för att Gotland ligger just jämt så och skeppen därmed följer kusten och strömmarna. Och kanske kan det stimulera att en närliggande hamn, Langbjänne, tre km nästan rakt österut på den Ljusa udden (Ljugarn), har en fornborg en liten km uppåt land, Burgen, nyligen tidsfäst till bronsåldern, kanske Gotlands äldsta fornborg, och därmed samtida med skeppssättningarna.

/text och foto Bernt Enderborg