De gutniska bildstenarna är unika. Att rista, måla och resa sådana tycks gutarna ha gjort i all världens tider, i alla fall sen 400-talet e.Kr. De äldsta bildstenarna på Gotland är alltså över 500 år äldre än de många svenska runstenarna från vikingatiden, som vanligen ristades omkring 1000-talet (det finns förresten ganska gott om runor också, t ex världens äldsta runalfabet).

Den internordiska kulturkringlan, till vänster, som man ser på vägkanterna är från 400-talets Hablingbo på sydvästra Gotland. En likadan symbol från 1100-talet finns förresten på Hejnum kyrka, se Kulturkringlan.

Det har hittats strax över 550 bildstenar, och det antas att flesta är minnesstenar som rests på gravfält. Att många bildstenar har hittats inmurade i kyrkorna kan måhända bero på vad som står i Tredje Mosebokens 26:e kapitel: "Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den...".

Den antas att inspirationen till att resa bildstenar kommer från romarna ehuru gutarna knackade in sina egna tankar (80% av de upphittade romerska slantarna från 200-talet e.Kr. i Sverige har hittats på Gotland).

Denna teori har dock kritiserats av t ex Maria Gregner i en bra uppsats vid namn "De Gotländska Bildstenarna", En studie av deras dateringsunderlag, Påbyggnadskurs i Arkeologi , Ht 2005. Uppsatsen skrevs vid Högskolan på Gotland som nu emellertid är en del av Uppsala Universitet och heter Campus Gotland.

"Det resultat jag nått har inte kunnat påvisa någonting som talar för att dagens datering är korrekt. Jag anser att det fattas en hel del viktiga byggklossar som lämnats till den framtida forskningen. Många faktorer talar för en tidigare datering samt en relevans för en undersökning av en dylik."

Dagens datering är alltså att bildstenarnas historia på Gotland börjar vid pass 400 e.Kr. Maria säger att inspirationen till bildstenar kanske har kommit från "framförallt från de egeiska området och den grekiska övärlden" och att detta förefaller rimligare än att den kom från romarna. Om hennes teorier stämmer, som de förmodligen gör, så är bildstenarna äldre än vad de antas vara i dag.

Tidsperioder, om de kommer från romarriket

Stenarna tycks kunna indelas i olika stilar eller perioder. Vi redogör bara för de häftigaste.

De första bildstenarna

De första bildstenarna, 400-700 e.Kr., såg vanligen ut som stående yxor - de kan vara över två meter höga.

Symboler som vanligen tolkas vara solen, några gubbar som står emot varandra och skepp utan segel förekommer, se första bilden. Men att virvlarna skulle vara solsymboler är få överens om, se Virvelhjulen.

Längre fram

Lite längre fram i århundradena fick stenarna vanligen en annan form, somliga ser en dörr till evigheten medan andra tycker att det liknar mest en fallossymbol, den manliga stoltheten (och när vi ändå är inne på sånt kanske vi skall tillägga att de många skeppssättningarna från bronsålder har föreslagits vara motsatsen).

Bildstenar från den här tiden är ofta fulla av bilder; det antas att man skall läsa dem som en seriestrip.

Men att alla dessa bilder och scener skall tolkas i ljuset från de sentida isländska sagorna, som vanligen görs, är ingalunda fakta. Ofta tycker sig folk se Nordisk mytologi från dessa underbara sagor, men det finns ingenting som säkert säger att detta är vad man bör göra.

Bildstenar av denna typ kan vara över tre meter höga, se Änges bildstenar.

Här är exempel på ett exempel på en bildrik sten - En bildsten - och skeppen på denna sida kommer också från sådana stenar, se Gutarnas kolonier - Vendeltiden

Nationalencyklopedin tar det hela ett steg till, se Runstensliknande funktion, och man blir tvungen att ta sig för pannan; för övrigt har nog cycloparen rätt.

På Wikipedia slås det utan vidare fast att bildstenarna har med vad som kallas den Nordiska mytologin att göra, men det är inte på långa vägar någon sanning.

Stig Lundberg har skrivit en intressant artikel, se Var våra vikingar verkligen hedningar, där hedendomen och uttrycken för denna ifrågasätts. Begrundansvärt.



Bildstenen på bilden (du ser bara en scen) är en av dem som tolkningsfebern har slagit till mest på, ty det finns ett par konstiga scener som förefaller passa in i sagor från Island som nedtecknades omkring 400 år efter det att stenen gjordes.

Flitiga uttolkare ser mycket: Sleipnir, Volund, en dörr till Valhall och annat sånt, till och med Oden själv. Det är en kopia du ser på bilden, som står vid Bygdegården i Ardre socken, ty originalet har släpats iväg till Historiska Museet i Stockholm. Över till tolkningarna. Åtta ben har hästen, alltså är det Sleipnir enligt den sagoläsande fackkunskapen, men det finns dock andra som har sett annat. Scener från det trojanska kriget t ex, och i så fall ser vi hur trojanerna släpar in trähästen i Troja.



Längre fram i tiden finns kristna budskap på bildstenarna, se t ex Rodfos sveks i Rumänien. Bilden ovan kommer från en kantsten till en grav och den har bl a tolkats visa Jesu uppståndelse, se Vad föreställer bilden. En och annan antar att kristendomen hade landkänning på Gotland ganska tidigt, ett par hundra år före Ansgar, men härom vet vi inget säkert; se också sidan om Marias altare, och varför inte den om Byzantios och ortodoxi.



Den här bildstenen kommer från Stenkyrka, datering 700-800, och på den ser man den detaljrikaste skeppsbilden av dem alla (det finns ofta skepp på stenarna) och hela bildstenen är ungefär 2,5 meter hög; för fler skepp se kolonierna

Utan de gutniska bildstenarna hade vi inte vetat särskilt mycket om hur vikingatidens segel och anordningar såg ut. Vikingaskepp har ju hittats i vackra exemplar i Norge, men också en liten flotta sänkta skepp vid Skuldelev utanför Roskilde i Danmark (skeppen finns utställda i Roskilde och ett av dem är en gutnisk knarr, ty den stämmer exakt med beskrivningen av en sådan i Gutalagen).

På bildstenen kan vi se att seglen var rutiga, antagligen smala vävda remsor som de hade satt ihop, och vi ser också att varje man håller i ett rep som styr seglet. Seglen var alltså inte alls randiga, vilka de ju brukar vara på filmer. Vikingaskeppen var grundgående och kantrade lätt för kastvindar. Ett sätt att parera detta och dessutom nyttja vinden maximalt är att göra vad männen på bilden gör.



Ofta läser man att gutarna nog inte var vilda vikingar utan handelsmän i stället. Det författarna vill ha sagt vid sådana tillfällen är att det var svearna som var krigare och att gutarna liksom seglade efter dem och satte till att göra affärer under svearnas beskydd (det är väldigt klent beställd med bevisen för något sådant). Och det är väl också sådana antaganden som leder fram till en feltolkning av Gutasagan, dvs att gutarna skulle ha stått under svearnas beskydd, se Skyddslandet Gotland och sidan om min påstådda lokalpatriotism.

Vi skall också påminna om att med sådana skepp som på bilden ovan korsades Atlanten, i England och ända ner i Medelhavet bedrevs handel, och skeppen bar också till Konstantinopel över de ryska floderna, se Runor på ön Berezanj och Gutarnas Aifur.



Många tycker att de gutniska bildstenarna är makalöst häftiga, bilderna är fantasiväckande, men riktigt vad vi ser kan inte forskarna ge säkert besked om. Det vanligaste är att tolka om dem till Nordisk mytologi, men att detta skulle vara rätt är långt ifrån godtaget.

- Vad ser du?

Mer information

Vill du se bilder så sök på bildstenar, vill du se bildstenar som fortfarande står kvar ute i markerna så kika på kartan och vill du ha så mycket information som möjligt: textsök. Bilden är vikingatida.

/text och foto Bernt Enderborg