Bilden ovan visar en bit av en pelare som finns kvar efter det tidigmedeltida rådhuset på Rolandstorget i Visby. Huset uppfördes i slutet av 1200-talet och mätte 42x21 meter.

Källarvåningen var uppförd med 24 kryssvalv, vilka bars upp av tolv stenpelare, säger informationsskylten på plats. I källaren fanns en saluhall där bl a vin förvarades, kvalitetskontrollerades och prissattes, därav namnet: Vinhuset. Mot Strandgatan ledde åtta dubbeltrappor upp till marken, och lika många trappor till det medeltida torget alldeles innanför stadsmuren.



Huset har varit en ruin sen medeltidens slut ehuru på 1700-talet fortfarande i sådant skick att det funderades på att inrätta residens för landshövdingen i det hela. Det ligger fortfarande lite byggnadssten här och var på tomten för dagens Barberque Garden, som är namnet på den restaurang (förmodligen det mest malplacerade restaurangnamnet i världen) på platsen för Vinhuset, men riktigt vad som hör till vad är det väl numera ingen som vet.



I dag står det en fontän på vad vi kallar Packhusplan, som har fått sitt namn efter alla de medeltida packhus (köpmanshus) som ligger på Strandgatan. Under delar av tiden efter medeltiden kallades platsen för Fiskartorget, men det medeltida namnet sägs ha varit Rolandstorget. Så kallades det efter en riddare Roland, som tydligen här och var stod skulptur och symboliserade frihandel. Huruvida det verkligen har funnits någon staty av Roland på Rolandstorget i Visby är det nog ingen som vet - det kan väl vara troligt i alla fall - men på platsen gällde frihandel i enlighet med gutarnas urgamla Gutalag, se inledningen till Visby stadslag.



Här har vi Strandporten som ledde direkt in från den tidigmedeltida hamnen (Almedalen) till Rolandstorget - marknivån har höjts 1,5 meter sen det begav sig varför porten är större än den ter sig i dag.

Kalvskinnshuset
Strelow som författade en historiebok om Gotland på 1600-talet återger en skröna där rådhuset kallas "Kalvskinnshuset", en vandringsägen: i detta fall att den svenske kung Birger Magnusson lyckats förmå Visby att skänka honom en tomt av ett kalvskinns storlek, varför kungen klippte skinnet i strimlor, bredde ut det och på sätt fick sig en tomt av hygglig storlek. Det där är bara struntprat, däremot fick Birger smörj av gutarna på Röcklinge backe 1313.

/text och foto Bernt Enderborg