Här skall vi inte ta hela lagen utan bara fundera lite grann över inledningen, vari nämligen sägs:

"när folk av mångahanda tungmål församlade sig på Gotland, man då svor den frid, att var och en skulle hela landet omkring ha stranden, åtta famnar inpå landet, vore där åker eller äng, på det var och en sitt gods dess bättre måtte berga, och komme någon att under samma land ligga för ankar, skulle även han vara under samma frid. Sedan detta var så påbudet och staden tillväxte då upphov sig mångahanda tungor, stora trätor, förräderier och mord, varför man sände bud till Henrik, som var hertig över Sachsen och Bajern, och han stadfästade oss den friden, som tillförne hans morfader hade givit."


Tiden
Hertig Henrik stadfäste friden 1161 i vad som kallas Artlenburgprivilegierna, men dessa rör i främsta hand gutarnas rätt i hertigens länder men "dock på den villkoret, att de i tacksamt utbyte erbjuder oss detsamma".

Det måste alltså ha varit före detta som folk av mångahanda tungomål församlade sig på Gotland.

Funderingar
Henrik Lejonet stadfäste utomordentliga rättigheter för gutarna genom Artlenburgprivilegierna 1161. Härav kan man sluta att gutarna handlade med många folk men att tyskarna tydligen "bråkade", kanhända beroende på att gutarna stödde venderna då Henrik intog landet, bl a norra Tyskland, och tvingade furstarna till lydnad, se Henrik Lejonet, som bl a säger att det var genom den Ondes anstiftan som osämjan (hat, ovänskap, mandråp) mellan gutar och tyskar hade bestått. Men om gutarna stödde venderna kan inte tyska köpmän har legat särskilt bra till på Gotland, liksom de gutar som styrde kosan mot norra Tyskland för affärer.

Ps. Bilden ovan kommer från medeltidsveckan 2011 då en kogg var på väg in till Visby. Den seglade fram och tillbaka utanför Visby för att visa upp sig. Ds.

/text och foto Bernt Enderborg