Hugo Yrwing säger i Fornvännen 1983, s 261, att: "Till Visby måste dominikanerna ha kommit något av åren 1228 eller 1229", ty 1230 riktade påven själv en bulla till dem, dvs de måste då redan ha varit hyfsat etablerade; först i dåtida Sverige förresten, pga Visbys betydelse, men Lund i Danmark var före, 1222.

På bilden ovan ser du tympanon på den sydöstra ingången till dagens ruin vid namn S:t Nicolai; ett rejält bygge som i dag används till skådespel, musikframträdanden och liknande - "Kultudralen" kallas detta, som det också finns en i Halmstad. Den nutida ruinen i Visby står på murarna för tidigare kyrkor på platsen, eller åtminstone en som byggts ut, och det antas att dominikanerna småningom fick överta denna mindre absidkyrka - absid och kor av sten, och ursprungligen möjligen ett långhus av trä - och med tiden utvecklade byggnaden till den tyska arkitektur vi kan se i dag; alla medeltida kyrkor och ruiner i Visby är tysk arkitektur (för S:t Nicolai utpekas Westfalen och särskilt S Johannes i Osnabrück, grundlagd 1256 och invigd 1289, se Erik Bohrn och Per-Olof Westlund i S Nicolaus och S Clemens i Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, Motala 1977, s 100). I förbigående sagt tycks S:t Nicolai ha varit putsad och beige någon gång under tidernas storslagna framfart.

Nicolaus av Myra, nutidens amerikanske jultomte, kom ursprungligen från Turkiet och kyrkofadern Augustinus föddes i Algeriet; lite om Nicolaus finns på sidan om ruinen.



Om jag har förstått litteraturen rätt så är dessa avbildningar av helgonen från slutet av 1200-talet. 1279 blev Petrus de Dacia lektor (föreläsare) för dominikanerna i S:t Nicolai och prior 1286 (han dog 1289), och det kan alltså ha varit han som såg till att de båda helgonen avbildas på detta tympanon på S:t Nicolai i Visby. Även om om han inte gjorde just detta så bör Petrus ha föreläst om Augustinus' tankar många, många gånger.

Augustinus har haft en enorm betydelse inom teologi och filosofi, svår att överskatta, och ännu i dag dyker han upp och ställer till besvär för tänkande folk. Wikipedia säger att "Augustinus är det latinska västerlandets mest betydande kyrkofader och en av de fyra stora latinska kyrkolärarna", och är skyddshelgon för "bryggare, boktryckare, teologer, doktor av Guds nåd". Petrus de Dacia var bl a teolog.

Och det roliga är att Petrus de Dacia studerade bl a i Paris för Thomas av Aquino, som senare fick tillnamnen "Doctor Angelicus och Doctor Communis", den änglalike och den allmänne kyrkoläraren. Petrus som brukar kallas Sveriges förste författare med sin bok om den platonskt älskade Kristina.

Vi har tidigare sagt att kyrkan inte förefaller ha varit så dogmatisk på medeltiden som på 1600-talet och några århundraden framåt, vilket man bl a kan se på världsalltet i Eskelhem kyrka. De försökte sprida kunskap.

I S:t Nicolai i Visby gick medeltidens främsta kunskap i Sverige omkring och hette Petrus de Dacia. Och hade han bara levat till 1323 då Thomas av Aquino kanoniserades så hade nog också S:t Thomas stått där tillsamman med Augustinus och Nicolaus, även om han inte utsågs till kyrkolärare förrän 1568. Och om Augustinus betydelse för världens utveckling är svår att överskatta är S:t Thomas betydelse kanske ännu svårare, en gigant.

Som avslutning ska du få en tanke från Augustinus, som bl a funderade på vad tid är för nåt (det är för övrigt helt moderna tankar). Han sa ungefär att om han inte tänkte på vad tid är så visste han vad det var, men om någon bad honom förklara är så kunde han inte det.

- Det kan vi inte nu heller. Tankarna står att läsa i hans bok Bekännelser som han förmodligen skrevs år 397 e.Kr.

/text och foto Bernt Enderborg