Yrwing som använder ordet gotländsk slarvigt skriver i sin bok Gotlands Medeltid att: ”Den första urkundligt bevarade vittnesbörden om en gotländsk hyllning av en dansk konung utfärdades av Visby råd och borgerskap den 15/8 1376." Ordet gotländsk i föregående mening står alltså enbart för Visby, som ju var en Hansestadt och ingalunda låg under gutarnas Allting vid den här tiden.

Republikens gutar, dvs. de som inte var en del av fristående Hansestadt Visby (fristående = handelsmonopol), önskade med all säkerhet Visbys råd och borgerskap åt helvete. De hade som bekant stått på sin stängda ringmur och sett hur gutarnas republikanska armé slaktades av yrkesknektar (samtida munkar noterade att Atterdag slog ihjäl alltför många). Längre fram i texten säger Yrwing tolkningsvis att gutarna också hade hyllat Atterdag, nämligen att ”Man måste väl också räkna med att landborna hyllat konungen vid en särskild ceremoni och därvid avlagt egna förpliktelser”.

Två dagar efter slaget 1361 på Korsbetningen utfärdade Valdemar Atterdag ett privilegiebrev för Visby, som i stort sett var samma sak som de haft gentemot den svenska kungen efter inbördeskriget 1288. Det utfärdade privilegiebrevet innehåller uttryck som ”vnser stad to Wisby” och får anses betyda att åtminstone Visby underkastade sig den danska kronan.

Hur republiken Gotland gjorde förefaller oklart, men det kanske inte behövdes något - med Republikens armé krossad var saken möjligen glasklar. Det finns i och för sig uppgifter från 1400-talet om att Valdemar skulle ha tillsatt fogdar på Gotland men att gutarna slog ihjäl dem så fort han lämnade ön. Hur det förhöll sig med detta är inte gott att veta, men vi spekulerar en del utifrån läsning av Waldemarskorset på Korsbetningen.

Det finns dock några ord i Visbys hyllningsdokument av 1376 som man gott kan fråga sig vad de egentligen betyder. Dokumentet blev, säger Yrwing, utformat under drottning Margaretas överinseende och reglerande för Visbys ställning till det danska riket. Hyllningen innehåller förstås att Visby tagit den danske kungen till rätt herre och skulle förbli under honom och den danska kronan för evigt (det var nog detta som medförde att Margareta inte alls hade lust att stiga åt sidan för Tyska orden 1403-1404 utan försökte ta Gotland med våld, men det var inte republiken Gotland som hyllade Olof utan Visby).

Det uppseendeväckande i hyllningsdokumentet är att det, som Yrwing skriver, "tillförsäkrade även alla Valdemar Atterdags medhjälpare vid Gotlands erövring stadens tillgift för deras deltagande".

Valdemars medhjälpare? Vilka var det? Och varför skulle Visby förlåta dem?

Valdemar Atterdags krigståg genomfördes på rekordtid. Morgonen efter deras landstigning stod de på södra Gotlands mönstringsplats. Det var minst fyra avdelningar av republiken Gotland som hade till uppgift att samlas där och göra upp krigsplaner. Men de hann inte ens samlas. Avdelningarna kom marscherande och mötte en och en de danska yrkesmördarna. De hade inte en chans, avdelningarna utraderades fullständigt. Därifrån marscherar den danska armén raka spåret till Visby och möter den mobiliserade armén från norra Gotland, som danskarna därmed också kunde slå ihjäl till sista man.

Det som i dag kallas Visby brandskattning kallar parterna själva för Gotlands erövring. Kriget genomförde danskarna kvickt för att republikens armé inte skulle hinna mobiliseras. Borgarna stod på ringmuren och såg på när gutarnas armé förintades, själva kastade de sig omedelbart på knä för Atterdag och överlämnade stadens nycklar.

Vem var det som Visby skulle ge förlåtelse?

/text och foto Bernt Enderborg