Ruinerna efter kyrkor i Visby är sevärda sen år 1525 eller så, då delar av den danska staden brändes ner vid ett anfall från lübeckarna. Men inte alla dagens ruiner är lämningar efter krig och mord, en och annan har helt enkelt ramlat ihop, varför stenen har använts till profana byggnader i stället.

Linné besökte Visby 1741 och rapporterade bland annat följande till Majestätet:

"Denna staden tycktes föreställa själva Rom i modell. Så många, så stora och så präktiga kyrkor stodo nu över hela staden taklösa av tider och omskiften bragte till rudera; deras höga murar av fast huggen sten, utan tillsats av tegel; deras härliga pelare och konstiga valv vände vår åtanka på denna stadens forna flor."

Linné var uppenbarligen en skärpt iakttagare, och också han kände de historiska vingslag som alltid gör sig påminda då man strosar på det till stora delar intakta medeltida vägnätet innanför ringmuren (vi säger aldrig gamla stan).

Man kan gott undra varför i Herrans namn de på 1200-talet började bygga så många kyrkor på en så liten plätt som det dåtida Visby. Svaret är väl att de olika handelsnationerna och de olika klosterordnarna ansåg sig behöva en kyrka av något slag. S:ta Maria, dagens domkyrka, sägs vara den tyska kyrkan, någon annan dansk, det har troligen funnits en rysk kyrka, såväl svart- som gråbröder behövde varsin kyrka, det har till och med sagts att skökorna hade en egen kyrka i Visby, S:t Michael.

/text och foto Bernt Enderborg