Bilden ovan är tagen strax vid vägkanten, en km före Sju Strömmar i Boge, och visar norra delen av vad som kallas Sundsmyr. Mellan Bogeviken i nordväst och Sundsmyr går en liten bäck, Vaderänneln (på 1700-talet kallades den "Sunds åå", säger ortnamnsforskaren Ingemar Olsson i "Snäck-namn på Gotland", Fornvännen 1972, s 184), och om jag förstår pilarna rätt på den nutida kartan så rinner vattnet in i Bogeviken.

På sidan om Bogeviken resonerar vi om vikingatid, snäcknamn och lite annat sånt, och där nämner vi Sundsmyr eftersom det förefaller antagligt att Bogeviken på vikingatiden hade ett utlopp också vid Gylviken sydöst om Sundsmyr, alltså inte bara genom Sju strömmar som i dag; fågelvägen är det två km mellan Bogeviken och Gylvik.

Skogen i bakgrunden på bilden ovan har kallats, eller kallas, "Snäckskog" (samma källa), och det är ju väldigt intressant strax bredvid en vik som antagligen var en av Gotlands stora vikingatida hamnar och att "snäcka" var namnet på dåtidens krigsskepp.



I förhållande till det första fotot har jag i princip vänt mig om; du ser väg 147 mellan Visby och Slite till vänster, där väl "vadet", som finns i ordet Vaderänneln, har gått väldigt länge. Även om 2017 var en regnrik höst så står det vatten längre ner i Sundsmyr året om; det finns också några vätar till nedanför Sundsmyr som kallas Gyle vätar och strax nedanför dem en vattensamling som heter Sudervik, ett par hundra meter, som har en liten bäck som mynnar i havet i Gylvikens södra del.



Utvikning: Vill du besöka Gylviken så går det en väg från Bogeklinten ner till havet, där det ligger ett litet fiskeläge vid namn Gyle, bilden ovan. Denna blöta väg går ungefär mittemellan Sundsmyr och Gyle vätar, det är cirka 500 meter mellan dessa vattensamlingar.

Tillbaka: Det är rätt antagligt att också denna norra del av skogen är "Snäckskogen" (i nutid kallas den Sjöhagen) ty inuti den finns ett hägnadssystem (stainvastar) som nästan är sex km långa. Såvitt mig bekant har inga större undersökningar gjorts i trakten och någon kulturstig finns häpnadsväckande nog inte, kanske beroende på att något militärt ligger där, liksom reningsverket.



Längs strandkanten nedanför Sjöhagen/Snäckskogen går det dock bra att promenera, och folk har i förbigående staplat upp en liten fästning (det fanns skansar för riktiga kanoner där på 1700-talet men de är bortschaktade för reningsverkets skull).


Lite mer av den uppstaplade fästningen

Det finns ingen fastslagen tidsbestämning för hägnadssystemet (stengärdsgårdarna) i Sjöhagen utan Riksantikvareämbetet skriver bara "järnålder/medeltid/nyare tid", så hur långt tillbaka i tidsens mörker det hela sträcker sig är alltså inte gott att veta. Det lär finnas en överväxt husgrund inom området, det finns säkert flera, som man dock inte lyckats återfinna i modern tid men som sannolikt drar det hela tillbaka till århundradena efter Kristi födelse.

Hela området kring Bogeviken är spännande för historiskt intresserade, särskilt vikingatid. Det går några vägar ner här och där från väg 147, men de är små och knöliga, inget för stadsbilar.

Mer om sånt här

Vad gäller platser med Snäck-namn har vi tidigare skrivit om Snäckänge i Norrlanda och ännu mera har vi gått in på tiden på sidan om Vikingarnas Västergarn och den om Bogeviken, där vi redogör för de makalösa fynd som har gjorts i environgerna.

Till sist får man säga att det är mer än antagligt att vikingarna på östra kusten av Gotland där Bogeviken ligger har använt Snäckskogen/sjöhagen för sina krigsskepp, snäckorna, för att försvara Bogeviken. Vill du förresten se sådana skepp på bild så finns de avbildade på bildstenarna, se t ex Gutarnas kolonier - vendeltiden.

I förbigående ska också sägas att hägnadssystemet, som till elefantparten består av en lång båge i öster avgränsar sju oregelbundna ytor om 100 till 300 meter. Och det är roligt eftersom Gutalagen som knackar på vikingatiden stadgar att:

"Siþan gutar toku sir biscup oc presti oc wiþir fulcumnum cristindomi þa toku þair Oc wiþr at fylgia suia kunungi i herferþ miþ siau snieckium. vfan a haiþin land oc ai vfan cristin".



Det betyder att sedan gutarna tagit sig biskop och präster och vidare att fullkomna kristendomen, så tog de också på sig att följa svea konung (inte Sveriges) med sju snäckor till hedna länder men ingalunda till kristna.

Detta stycke i Gutalagen översätts emellertid vanligen så här: "Sedan gutarna skaffat sig biskop och präster och helt anammat kristendomen, gick de också med på att följa sveakungen i härfärd med sju snäckor mot hedniska länder men ej mot kristna".

Men det där med "gick de också med på" och "helt anammat" kan gott ifrågasättas, Stycket brukar också användas som motivering för att gutarna skulle ha underkastat sig sveakungen, men hur man läser då vet jag inte, se Underkastelse, ledungsflotta. Vi är förresten minst framme i mitten av 1100-talet då gutarna tog sig biskop.

Hedniska länder att kristna fanns i öster, och de där dumheterna fortsatte långt fram i tiden, se Kristi riddares gård på riddarnas ö. Vilka minnen som egentligen ruvar där i Sjöhagen är inte gott att veta, men spännande är det.

Ps. Kartans vägbeskrivning nedan fungerar inte. Det åtgärdas snart. Ds.

/text och foto Bernt Enderborg