Ur Gutasagan

hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita. En þair wiþr þorftin. oc kallaþin. sendimen al oc kunungr oc ierl samulaiþ a gutnal þing senda. Oc latta þar taka scatt sinn. þair sendibuþar aighu friþ lysa gutum alla steþi til sykia yfir haf sum upsala kunungi til hoyrir. Oc so þair sum þan wegin aigu hinget sykia

Översättning, dvs den vanliga översättningen

Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när det behövdes och påkallades. Sändebud skall kungen och även jarlen sända till gutnaltinget (gutarnas allting), för att där mottaga skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gotland.

Kommentar

För av allt skall sägas att bilden ovan kommer från den underbara frisen på Grötlingbo kyrka, se också Några Arnar.

Vi ber om överseende för att kommentarerna till Gutarnas Krönika (Gutasagan) hela tiden verkar gå ut på att göra Gotland till alltings centrum. Men det är inte så vi tänker. Vi försöker bara bemöta de värsta galenskaperna från tidigare svensk historieskrivning.

Nåja, ovanstående bestämmelser är förstås det i Gutarnas krönika som tilltalar storsvenskar allra mest. Lika hårresande som grundlösa slutsatser brukar utvinnas: Uppsala kungens hav måste ju vara Östersjön, konkluderas det, och därmed är det ju klart att svearna hade stora flottor som behärskade Östersjön och kunde ge gutarna hjälp vid försvaret av Gotland.

Men det är nog Mälaren som avses (hav som Uppsala kung tillhör). Det var där som gutarna ville ha skydd, såframt det nu behövdes och påkallades. För den som nedtecknade Gutarnas krönika i början av 1200-talet måste det ha varit en löjeväckande tanke att Östersjön skulle vara svearnas hav.

Inte heller törs man spekulera om att detta avtal är grunden till Birka, som ju enligt Adam av Bremen är gutarnas stad mitt i svearnas rike. Birka var alltså en sorts dotterstad till handelsmännen från Gotland alldeles som Riga och Stockholm (nä, inte Visby eftersom staden inte var fristående då dotterstäderna grundades).

Här finns lite information om Gotlands vendeltida kolonier.

Sändemännen

Kungens och jarlens sändemän, tillsammans, står det i originaltexten ovan, skall skickas till Gutnaltinget för att där låta ta sin skatt. Det förefaller inte ha varit knäböjande gutar som underdånigt mottog den bestämmelsen från mäktiga svear.

Nja, säger storsvenskar, Gutasagan försöker ju bara framhålla Gotlands självständighet under framfarna tider för att dölja att de i själva verket hade undarkastat sig sveariket. Inte kunde väl gutarna ställa villkor.

På en runsten från Torssätra i Uppland sägs det översatt stå: "Skule och Folke låta resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute, då de togo gäld på Gotland". Runstenen åberopas emellertid endast när det gäller frågan om Gotlands statsrättsliga ställning, varvid det påstås att runstenen kanske handlar om gutarnas skatt till sveariket och att gutarna därmed "bevisats tillhöra" sveariket. Aldrig någonsin sägs i dessa sammanhang att gutarna hade stipulerat att om konungarna ville ha någon skatt så fick de allt skicka sina sändebud till Gotland.

Bilateralt handelsavtal

Dessa sändemän, som skickades till Gutnaltinget, skulle ha myndighet att lysa frid över gutarna att fritt fara runt på Mälaren, till alla platser som hörde till Uppsalakungen. Det står i och för sig i originaltexten att "Dessa sändebud äger lysa frid", men det är alldeles samma sak som "äger", dvs de skall vara behöriga och utrustade med handlingskompetens för att få någon skatt.

Det sägs också i originaltexten att alldeles samma sak gäller för de som söker sig till Gotland, dvs gutarna lyste frid för dem varför de kunde fritt besöka varje plats på Gotland, och på varje plats som tillhörde Gotland, och behövde svearna skydd och hjälp så fick de sådan. I den officiella översättningen så står det att svearnas "underkastelse" gäller på Gotland, men i originaltexten står att det gäller dem som söker sig hitåt.

Skall man vara lokalpatriotiskt så kan vi dra till med att kanske fick svearna genom detta handelsavtal rättighet att bedriva handel under gutarnas skydd såväl i de gutniska kolonierna i Finland, Lettland, Polen och Ryssland som i gutarnas handelsgård i Novgorod, se kolonier.

Skyddslandet

Att Gotland var ett skyddsland under svearna bygger på ovanstående bestämmelse i Gutasagan, dvs det är ett helt och hållet gutniskt påstående. Skyddsteoretikerna utgår nämligen utan vidare från att det skydd som Uppsala konung påtar sig gäller på Gotland och därmed Gotland som helhet, trots att det står att det var gutar som skulle ha skydd, inte Gotland ("sculdi kunungur gutum at waita"). Att det också sägs att svearna skulle ha samma rätt till fred och tullfrihet när de sökte sig till Gotland bortses det fullständigt ifrån, ty då kan man ju fråga sig om bestämmelserna verkligen är nödvändiga om nu Gotland var ett skyddsland.

Tankefelet som skyddsteoretikerna gör är att anta att skyddet gäller Gotland som sådant. Det finns inget som helst stöd i texten för att det var Gotland som skulle skyddas - det måste tolkas fram. Däremot framgår det med all önskvärd tydlighet att gutarna också lovar svearna fred och rätt att handla tullfritt på Gotland samt att vid överlämnadet av gutarnas skatt, som svearna hämtade på Gotland, skulle sändebuden utlysa fred för gutarna att söka sig till alla platser vid det hav som hörde till Uppsala konung - och det tilläggs att detsamma skulle gälla dem som sökte sig hitåt.

Omförhandlingen

Ovanstående avtal mellan svear och gutar omförhandlas under slutet av 1200-talet då gutarna går med i sveakungens ledungsflotta, vilket enligt Gutasagan berodde på att gutarna hade tagit sig en "fast biskop" (Linköping). Det som är värt att framhålla i sammanhanget är emellertid att gutarna hade avtalat bort skyldigheten att följa med på korståg - den enda skyldigheten - om de befarade att Gotland skulle anfallas.

- Är inte det konstigt om Gotland var ett skyddsland?

Kungens speciella skydd

Alf Åberg skriver i sin Vår svenska historia, Lund 1985, angående Birka i Mälaren: "Det var den ökade handeln som drev fram stadsbildningen. För köpmännen var det alltid farligt att färdas den långa vägen till svearnas land med dyrbara varor. Sjörövare hotade längs kusterna, och ingen kunde veta vilket mottagande han skulle få när han väl kom till fram. Staden löste detta problem. I Birka gällde kungens lag. Kungen ställde sig som garant för freden under marknaden, och när köpmännen väl kommit fram till Birka, stod de under kungens speciella skydd. I gengäld kunde kungen lyfta tullar och begära förköpsrätt till alla varor."

- Detta bör vara en korrekt beskrivning om vad avtalet mellan gutar och svear handlade om (fast det är inte just detta som Åberg talar om). Och det är av alldeles samma anledning som svear får skydd på Gotland, men på Gotland fanns ingen kung emedan det var en republik.

/text och foto Bernt Enderborg