Mängden fornlämningar på Gotland bör rimligtvis förbluffa envar som tar och kikar efter. Den påläste Mårten Stenberger säger i den omåttligt tjocka skriften "Boken om Gotland" (Esselte, Stockholm 1945) att:

"Hur sliten verkar inte frasen om Gotland som fornminnenas ö, men falsk är den sannerligen inte. Den är påtaglig verklighet".



Stenberger säger också att trots att de förhistoriska minnesmärkena ligger tätare på Gotland än annorstädesstans i Sverige så ger dessa inte sin omedelbara prägel åt landskapet. Det beror för det första på att det procentuellt finns mer skog på Gotland än i mörka Småland och för det andra på att dagens gotländska landskap med stora jordbruksområden släta som salsgolv ofta är utdikade myrar där fornfolken fick ta sig fram med båt eller eislägga, dvs vi har gjort åkermark av myrarna varför fornlämningarna blivit kvar i ängar och gammal åkermark som inte var lika bördig.

Stenåldersgutar - bland de äldsta i Sverige

Den första guten är enligt Gotlands egen saga Tjelvar, men han kom till ön för ganska länge sen ty för 9.400 år sedan levde människor i Stora Förvar, en grotta på Stora Karlsö, vari kulturlagren är över fyra meter.

"I slutet av 1800-talet grävde man fram skelettdelar efter dessa äldsta gutar i det undre skiktet av grottan. Skeletten kom från ett spädbarn, två barn i 10-12-årsåldern, fyra personer i 20-årsåldern samt en medelålders man och en kvinna i samma ålder. Några ben är brända, andra tycks medvetet ha krossats och spjälkats, och delar av kranier visar på skalpering. Hanteringen antyder att de döda har ätits upp, möjligen i ceremonier som kan ha varit avsedda att hedra de avlidna. Människorna som levde i den 25 meter djupa grottan 7400 f Kr, tillhör de allra äldsta som hittats i Sverige" (källa för citatet, se också Kannibalerna och Kannibaler och slavjägare).

Upptäck landet Gotland

Det finns enorma mängder fornminnen på Gotland. Från äldsta stenåldern är det inte fråga om särskilt mycket men efterkommande tider kan förmodligen visa upp fler fornlämningar än de flesta landskap i Norden. Mycken kultur på fastlandet kommer i själva verket från Gotland, ingalunda tvärtom, t ex järn och Vendeltid.

Yngre stenåldern på Gotland

Det är inte så att man hittar några krukskärvor, en och annan stenyxa från yngre stenåldern på Gotland - fyndmängderna får räknas i ton. Ofta läser man i populärhistoriska översikter att man också i Visby har hittat lämningar från stenåldern, och så ägnar skribenten stor del av texten om Visby, men i själva verket är de funna lämningarna i Visby bara plutt mot vad som finns. Vad gäller stenyxor och sånt så finns en liten artikel om just detta, en till förresten.

Bronsåldern på Gotland

Bronsåldern har efterlämnat gigantiska gravhögar, dem vi kallar stainrojr, som tycks vara byggnader i stället för bara stora högar, se Kaupre stainrojr, stenrösen som kan vara upp till åtta meter höga och ha en diameter på 45 meter. Det är helt enkelt enorma gravhögar (arkitektur från bronsåldern) - det är inte ett och annat stenröse utan 400 riktigt stora saker, över 1.300 sammanlagt. Vi skall inte heller glömma skeppssättningarna, här är några exempel, som på Gotland är från bronsåldern, inte järnåldern; det finns åtminstone 350 synliga sådana.

Har du aldrig sett bronsåldersarkitektur så har du helt enkelt inte varit på Gotland. Men det är inte så att rösena ligger i öppna landskap som på Öland eller i Skåne och Västergötland utan man kan få gå en kilometer ner i skogen för att få se ehuru ett och annat återfinns lättillgängligt som Bro stainkalm.

Järnåldern på Gotland

Under järnåldern blir det ännu värre. Somliga gravar är rena järngruvorna, de hitintills äldsta järnugnarna i Sverige är funna på Gotland och den som inte tror att det finns järn på detta kalkstenhawaii har helt enkelt fel, se också flytande järn. Fornborgarna uppgår till en tiondel av hela Sveriges varav giganten Tors borg bör omnämnas direkt.

Av någon anledning finns också omkring 1.800 hus övergivna från århundradena efter Kristus, som vi kallar kämpgravar. Det finns faktiskt smärre byar som helt enkelt har övergivits och som borde räknas till de förnämligaste fornlämningarna i världen, t ex Vallhagar. Det kan vara skoj att känna till det där med dryckeshornen från järnåldern också, såna som sentida vikingarna brukar svinga i dagens Sverige - fyra av fem som hittats är från Gotland. För att inte prata om bildstenar, som helt enkelt är gotländska och därtill ett av de stora historiska konstuttrycken i världen.

Vikingatid på Gotland

På Gotland har man hittat lika mycket från vikingatiden som i resten av Sverige. Mängden silverskatter är ännu större, en siffra omkring 80% brukar nämnas. Nu är vi nästan framme vid Visby med sin världsberömda ringmur men före detta måste vi nämna alla medeltida kyrkor på landet, vår största kulturskatt som ännu används.

Fantastiska, magiska Gotland

Tonvis av fornlämningar har stulits och burits iväg från Gotland. Varje större museum i Europa har säkert mynt och grunkor från Gotland. Värst av alla är Historiska museet i Stockholm, där 50% av föremålen kommer från Gotland (det har hörts siffror av storlek 75% också), som helt sonika har burits iväg under åberopande av riksintresse (barbarer).

Turligen återstår så mycket att vi också i dag har enastående mängder att glädjas åt. Men allt det här ligger inte i öppen dager utan du får allt knalla omkring lite i ängar och skogar för att få se. Vi har de snällaste skogar och underbar natur på Gotland.

Jag skall avsluta med ett litet citat från min bror som tillbringade en månad i Grekland. Jag sa till honom att det måste vara uthäftat häftigt att få se alla forntida byggnader och annat i Grekland: "Dom har ju mängder av sånt".

Gotland har förstås ingen så gammal kultur som kan mäta sig med Greklands, inte ens i närheten, men det där om att de har så mycket kommenterade min svampplockande bror så här:

- Det har vi också.

Välkommen till Gotland!

/text och foto Bernt Enderborg