Ovan ser du en kvällsbild av S:t Nicolai i Visby; bilden är tagen uppe från vad vi kallar Klinten. Att det finns ruiner i Visby känner förmodligen de flesta till - ruinernas och rosornas stad - men det finns ganska mycket mer spännande saker på Gotland.

Ruiner från bronsåldern

Vi skall traska tillbaka ända till bronsåldern, kanske till och med stenåldern, för att bekanta oss med de första ruinerna som fortfarande går att se på Gotland. Om du besöker Kauparve storröse kommer du att få se att rösena faktiskt är ruiner.

Det är bara några få av ungefär 400 riktigt stora stenrösen som är undersökta, varav Kauparve är det man visar upp. Man vet också genom gamla handlingar att Angantys rojr nere i Grötlingbo innehöll någon sorts gravbyggnad. Det återstår emellertid inte mycket av detta röse, ty när någon stor fornkännare från fastlandet tagit sig tillstånd att undersöka röset gjorde bönderna småningom stainvastar (stengärsgårdar, staintäun) av all sten, vilket onekligen syns i trakten.

Det är för mycket jobb och för få fynd som kommer fram då sådana rösen undersöks. Några skatter eller gyllene dryckeshorn, se Fålltare fylling, kommer man inte att hitta, och dessutom är det enligt sägnerna farligt att gräva sig ner i ett röse, se Drakskatten i Rute.

Här finns en karta till några stenrösen som är besökansvärda.

Ruiner från järnåldern

Trots att vikingatiden var en utomordentlig storhetstid för Gotland - hälften av alla vikingatida fynd i Sverige kommer från Gotland, och mer lär det bli - så utpekar arkeologerna just inga ställen som bostäder. Det är underligt, men det förefaller antas att de nog hade träkåkar och av sådana blir det inget kvar av efter 1.000 år förutom mörkfärgade stolphål.

Kämpgravar

Från en lite tidigare period av järnåldern har vi dock massvis av ruiner, närmare 2.000 stycken, dem vi kallar kämpgravar. Det är fråga om husgrunder.

Arkeologerna säger att de övergavs några hundra år e.Kr., 500-talet säger en del, men riktigt varför så skedde vet ingen säkert. De vanligaste förslagen är pest och folkvandring, men ingetdera förefaller övertyga samtliga.

Kämpgravarna kan var riktigt stora boningar, den största över 60 meter och tillika den största boningen i Östersjöområdet vid tiden ifråga, men de flesta är dock bra mycket mindre. Rätt många är dock omkring 25 meter, och det är väl större än en normalvilla kantänka.

Här finns en karta till några kämpgravar som är besökansvärda. Hur många som har odlats bort av flitiga bönder har vi inte en aning om, men tusentals rör det sig förmodligen om.

Fornborgar

En tiondel av alla Sveriges fornborgar återfinns på Gotland, däribland Nordens största: þors borg.

Det finns förstås olika sorter och man kan gott fråga sig om en och annan verkligen kan kallas borg. Men trots detta så är det gott om fornborgar, rejäla saker, somliga kallar vi missvisande för slott. Hur långt fram i tiden fornborgarna har använts är oklart. Somliga borgar ligger ju med utsikt över havet och ännu Gutasagan som nedtecknades i början av 1200-talet stadgar allmän värnplikt, varför det nog kan antas att ett antal borgar använts till just detta ändamål.

Här finns en karta till några fornborgar som är besökansvärda.

Ruiner från medeltiden

Kastaler
Kastaler är försvarstorn som oftast återfinns i närheten av en kyrka. Och säkert har du på tv redan sett en kastal från Gotland, ty den mest kända heter Kruttornet och ligger i Almedalen och bilden på den kavlas trofast ut varje Almedalsvecka.

Det är relativt gott om kastaler på Gotland, ett 20-tal, se guiden, såväl sådana som fortfarande är intakta men mestadels är det fråga om ruiner.

Farmannahus
Ofta läser man i böcker om Gotlands historia att de som bedrev handel på den gotländska landsbygden kallas för bondeköpmän eller något annat åt det hållet. Väldigt sällan sägs rätt och slätt handelsmän, som det rimligen bör ha varit fråga om.

Allt det där är svårt att begripa sig på, varför man kallar det ena si och det andra så, ungefär som Gotlands politiska organisation från åtminstone vikingatiden ty det var en demokratisk republik men som av någon anledning vanligen kallas bonderepublik - ett ord som inte betyder nånting.

Det finns såväl ruiner som kvarstående farmannahus, här är en karta på besöksvärda medeltidshus.

Man måste räkna in alla hus som fortfarande finns kvar i Visby, se kartan, men det finns också rester av 175 medeltida hus på landet också, se En gammal lista.

Ödekyrkor
Det känns väldigt speciellt att besöka en ödekyrka. Man vet ju att här har det predikats, folk har döpts, vigts samman och begravts. Och säkert har en och annan suttit där med jämra samvetskval medan prästen, alldeles som i Hablingbo, se en bit ner på sidan, dundrat från predikstolen, eller var de nu stod innan sådana blev på modet.

En rolig sak är ju att när ödekyrkorna i Visby omtalas så kallas de romantiskt för ruiner medan när de återfinns på landet kallas de ödekyrkor. Här är ödekyrkorna: Elinghem, Gann, Bara och Gunfjaun. Sällan eller aldrig räknas den första kyrkan till sällskapet och sammalunda gäller Gaitkörku.

Ödegårdar
Sist av allt skall vi nämna ödegårdar, ty sådana ligger här och var ehuru lämningarna oftast är obefintliga. Det är fråga om över 900 ödegårdar från medeltiden till 1700-tal; det finns folk som tror att de är bra många fler, jag skall forska mer på området.

Och för den som tycker att sånt är för jäkligt påbjuder jag en biltur på landsbygden där hur många gårdar som helst i nutiden står och faller sönder. Det är riktigt tråkigt och förmodligen genuint genomkorkat. Men det är inte mycket att göra åt, politikerna vill ha det så. De tycker nämligen inte att vi skall äta den mat som vi under årtusenden har anpassats till utan skräp och skit från gigantiska fabriker och därtill tillverkad genom metoder som vi inte tål, som t ex att proppa djuren fulla av antibiotika.

- Jaså, blir folk tjocka och får sjukdomar. Det var tråkigt. Det är bäst vi höjer skatterna lite till så att vi får mer pengar att bestämma över, som Klimp, så att vi kan lära bönderna att köra traktor.

/text och foto Bernt Enderborg