Ruinen efter kyrkan från 1200-talet ligger utanför ringmuren och är allt som återstår av S:t Göran - det forna spitalshuset - resten av byggnaderna vilar i de gräsbeklädda kullarna. Armin Tuulse säger i Fornvännen 1970 att: "S:t Göran är den största av alla nu kända nordiska hospitalskyrkor".


Toppen av korets vackra södra ingång

Arkeologer har grävt lite i kyrkoruinen, tittat på gravstenar, hittat mynt och sånt, och kommit fram till att det som syns i dag torde vara uppfört i mitten av 1200-talet.

Under golvet i dagens kor återfinns emellertid grundmurarna till en väldigt avlång absid, som alltså fanns före dagens, och till detta har ett långhus av trä anslutit; rester av träkonstruktioner hittades under de båda sidoaltarena.


Lite av interiören

Tuulse, Fornvännen 1970, S:t Görans kyrkoruin i Visby, s 94, säger att detta tidigare bygge antagligen uppförts i början av 1200-talet, till och med 1100-talets slut, "... då de första uppgifterna om hospitalanläggningarna i Norden i övrigt förekommer".

Långhuset har två skepp, tvåskeppigt, med en pelarrad i mitten - något som är ovanligt i Visby med desto vanligare på landet, t ex i Levide kyrka som "troligen har Gotlands äldsta pelarhall" (Tuulse, s 95).


Ruiner av själva Spitalet i gräsklädda kullar

Bakom ruinen tar Kärleksstigen sin början - vacker! Den ändar i Åhsbergska hagen, ett tilltalande änge med rabbis och grönska, å andra ändan strax utanför BB.


S:t Görans ruin från väster



S:t Göran, som besegrade eldsprutande drakar blev under medeltiden skyddshelgon för de hus som beboddes av spetälska. Lite märkligt är att det var gutarna på landet, inte borgarna i Visby, som hade hand om driften, vilket för övrigt också verkar vara fallet med Helgeand innanför muren (Helgeand hade i och för sig ett annat ändamål, se Kristi riddare, men båda inrättningarna och kyrkorna förefaller byggda av Republiken Gotland).


Kyrkans forna huvudingång på södra sidan av långhuset

Kyrkoruinen kan man stanna till vid då man har promenerat ut genom S:t Göransporten (Andre lång Henrik) för att först följa den asfalterade stigen, korsa vägen och ta stigen bakom ruinen till den vackra trojaborg som ligger några hundra meter norrut. Och efter att ha vandrat runt trojaborgen styr man kosan rätt ner mot havet och kommer till badplatsen Norderstrand.



Långhusets ingångar i väster är annorlunda, de hängde nog ihop med sjukvårdsinrättningen. Och det tycks, som synes, ha funnits två våningar, kanske lite som Helgeand, se Kristi riddares gård.



Kikar du in genom något av korets tre stora fönster i öster så ser du att något valv fortfarande är intakt.



På den norra sidan av koret syns en bit upp på väggen en gång i den kraftiga muren. Man ser också att det ha varit någon slags byggnad strax bredvid. Spännande.

Hospitalet upphävdes 1542 enligt Tuulse, s 90, men kyrkogården har använts senare, bl a under pesten 1711-12 och koleraepidemin på 1850-talet; på norra sidan av kyrkan står ännu några sentida gravstenar.

/text och foto Bernt Enderborg