När man ser Stinknävan treva efter andra liv i strandkantens stenöken drabbas man av underliga känslor. Den är ensam, och når den en gång till havet så är det salt.



Existentiell ensamhet. Den luktar starkt.



Blomman har hår för att avleda värme, det är varmt på Gotlands stränder, ty den är enligt floran särskilt vanlig på Gotland som klapperstrandväxt ehuru den är starkt kulturgynnad och som kulturogräs har en världsvid utbredning.

/text och foto Bernt Enderborg