På landet på Gotland har vi blomster längs vägarna. Det beror på att ön är ett blomsterland emedan vi har aningen kyliga vårar men långa varma höstar vilket i sin tur beror på värmeväxlaren Östersjön, som bl a ger oss högre medeltemperatur över året. Och därtill är klimatet torrare än på fastlandet.

Ibland sägs att vägkanterna är vår tids ängar men så är det inte. Ängarna är utgammal kulturmark avsedd för djur och därför varsamt skötta genom årtusendena för att ge utmärkt foder medan vägkanternas växtvärld skulle djuren inte må bra av, som t ex Stånds som är giftiga.



Vägkanterna är ofta solbelysta (Gotland brukar vinna solligan) slänter med väldränerad jord som har hög kalkhalt. Jordbruket är mindre intensivt och olika landskapstyper varierar snabbt mellan tallskog, åkrar och ängar; det är mer ängsmark och mindre andel åkrar än på fastlandet.



Det öppna läget, den grusiga, sandiga och valdränerade marken, tillgången på näringsämnen som delvis beror på att jorden är omrörd och ännu inte urlakad. Torkhärdiga och slåttertåliga växter gynnas.



Floran är en blandning av växter från åkrar, gårdar och mer typiska vägkantsarter. Många av arterna har invandrat från Sydeuropa och Asien och är starkt knutna till odling. En del har för länge sedan tagits hit för att odlas och sedan spridits, medan andra har följt med importerat utsäde i sen tid.

Går du längs en blommande vägkant en stilla, solig sommardag kommer du att få se väldigt många insekter, fjärilar, humlor, bin, skalbaggar och alla möjliga kryp som spisar blomster. Ibland får man jaga bort krypen för att kunna ta bilder på blommorna.



Vägverket har under många år satsat på att gynna floran vid vägkanterna, utan att för den skull göra avkall på trafiksäkerheten; du ser hur de tänker på trafiksäkerheten om du kikar efter hur de har slagit längs kurvor och annat. Man utför kantslåttern med mesta möjliga hänsyn till växternas blomningstider. På bilden ovan kan du bl a se hur man går tillväga: till vänster är vägkanten slagen medan den till höger är orörd. De skickliga killar och tjejer som slår vägkanterna sparar blommorna enligt något system, kanske helt enkelt där det är vackert, så att växterna kan sätta frön och sprida sig än mer.

Vägverket och de som sköter vägarna är värda allt beröm!



Sedan många år tillbaka saltas dessutom inte vintervägarna. Och resultatet har blivit mycket bra, även om grundförutsättningarna på ön är goda, det är till och med gott om orkidéer längs vägkanterna, ovan brudsporre.

Det finns för många olika sorters blomster, när jag får tid skall jag lägga ut de vanligaste du ser, men än så länge får du botanisera i våra flora.

/text och foto Bernt Enderborg