Jag var och såg Veronica Brovall på en utställning på Konstmuseet den 17 juni 2011. Bilden ovan visar ett verk av henne, som nog heter: Portraits and Repetition II.

Jag vet inte vad hon vill. Visar hon all smörja som en del kvinnor tvingas använda för pressa sig in i formen, eller för att dom är värda det? Ser vi bara masken, som kletar sig fast. Har hon använt ett schampo med djupverkan och New formula? Är det kommersialismens segertåg, eller ser vi inte henne?



Ett verk till, Day Night Urzeit, från samma utställning.



Samma verk, foto utan blixt. Från hennes hemsida tror jag mig förstå att en del av hennes arbete handlar om könsroller. På verket ovan lyser urtidsmänniskorna varann vägen, deras form är inte väsentlig, samarbetet, hand i hand, likadana, vi är människor, det är vad som är viktigt.

Den grekiske filosofen Diogenes brukade gå omkring med en lykta mitt på blanka dan, lysa folk i ansiktet och sa att han letade efter en människa. Är Veronicas verk ungefär samma sak? Att vi går omkring med otillräckliga lyktor men hittar bara former i stället för varandra?

- Mitt hjärta är ditt. Såg du nåt annat?

/text och foto Bernt Enderborg