Det är lätt att få gråa tankar på Gotland. Berggrunden, kyrkorna (om de inte målats vita), ringmuren, ibland himlen och havet - allting grått.

Bilden ovan visar en detalj från dopfunten i Gerum kyrka. Det finns förvisso färggrannare dopfuntar i original på Gotland, t ex Väskinde, men jag tror att de flesta i Sverige inte är så vana med färg hart när från vikingatiden på så välbevarade saker som just dopfunten i Gerum.


Här är en annan bild från samma dopfunt, en orm som slingrar sig runt hela nedre delen av funten och av någon anledning inte biter sig själv i stjärten.

De flesta verkar anta att Gotland antog kristendomen som statsreligion i environgen av mitten på 1100-talet. Dopfunten är tillverkad något av årtiondena efter detta.

- Vad tror du att det är för orm? Den gamle? Midgårds?


Ormen slingrar sig genom trynet på några figurer, kanhända någon slags antikristar eller så, men känns inte det där mönstret (grönt) ovanför ansiktena bekant på något sätt?

Det behöver förstås inte betyda någonting alls, sådana mönster går igen överallt i världen i alla tider, men visst är det roligt att fundera på vad stenkonstnären hade i tankarna. En och annan kanske tänker sig att det var lokala bymästare som knackade stenkonst, men så är nog inte fallet, se förstasidan på 100 kyrkornas ö, och läs lite på den här sidan, där vi nämner: "det första uttrycket icke endast för Nordens utan för hela den germanska kulturens självständighet och kraft" (om språket).

- Vad tror du nu att det är för orm, som målades röd på 1100-talet i Gerum kyrka?

/text och foto Bernt Enderborg