Botes källmyr är ett av Gotlands störst källmyrsområden, säger Länsstyrelsen, och därtill ett av de finaste rikkärren (mineralrik myr, främst kalcium). Källmyren ingår i russens strövområde, Sveriges enda vilda hästras, varför du kan få se dem på sensommaren, om du har tur och inte klampar.



I söder finns källor som i en liten bäck letar sig norrut till en öppen myr. Vilka växter och annat man kan uppleva får du läsa om på Länsstyrelsens sida om Botes källmyr, här skall vi bara visa några bilder till.



Det är en stump att gå på en bekväm stig innan man kommer fram till härligheten. Jag gick där den 27 maj 2012, strålande solsken, massor av liljekonvaljer, violer och som synes en och annan majviva.

Det är en skön promenad, någon liten bäck korsar vägen och man får ibland hoppa på tuvor för att ta sig fram, åtminstone i maj, kanske är det lite torrare under högsommaren. Fåglarna sjunger och man hör just inget av någon trafik, man är ensam och känner sig stundom som ett med skogen.



Strax bredvid stigen/myrvägen känns det som om orörd vildmark fortfarande finns kvar, men så är det nog inte. För en gute kan man måhända säga att källmyren ligger långt ute i skogen men för en norrlänning är det nog mera vid vägkanten.



Naturen och skogen är vänlig på Gotland. Det finns alltid lite av varje, lite träd, lite blomster, lite djur, men mycket värme. Sällan är skogen enahanda som en granplantering utan Gotlands förutsättningar tycks medföra att det mesta blir personligt på något sätt; en tall är inte en tall vilken som helst utan just den tallen.

Det är en promenad från parkeringen till källmyren för att sätta sig en stund vid bäcken och låta Gotlands mjuka nos försiktigt närma sig.

/text och foto Bernt Enderborg