Ur Gutasagan

þissi þieluar hafþi ann sun sum hit hafþi. En hafþa cuna hit huita stierna þaun tu bygþu fyrsti a gutland. i fyrstu nat sum þaun saman suafu þa droymdi hennj draumbr. So sum þrir ormar warin slungnir saman j barmj hennar Oc þytti hennj sum þair scriþin yr barmi hennar. þinna draum segþi han firi hasþa bonda sinum hann riaþ dravm þinna so. Alt ir baugum bundit bo land al þitta warþa oc faum þria syni aiga.

Översättning från Holmbäck och Wéssen

Denne Tjelvar hade en son som hette Havde och Havdes hustru hette Vitastjerna. Dessa två var de första som byggde och bodde på Gutland. Den första natten, då de sov tillsammans, drömde hon en dröm om tre ormar, som var flätade samman i hennes barm. Och det tycktes henne, att de sakta gled ut ur barmen. Denna dröm berättade hon för Havde sin husbonde och han tolkade drömmen så. Allt är bundet i ringar. Ett bebott land skall detta varda och vi skola få tre söner.


Detalj från en bildsten, utställd på Gotlands Museum.

Kommentar

Det tycks som att Havde vill tyda drömmen till att de tre sönerna tillsammans skall styra landet Gotland, vilket är precis vad som händer i Gutasagans nästa stycke, men vad betyder att allt är bundet i ringar - alt ir baugum bundit? Tänk om det inte alls är ringar som avses utan pilbågar (baugum)? Se bildstenen vid Vallstenarum.


Bildsten 700-800-tal

Början av Holmbäck-Wesséns översättning förefaller lång. Det tycks mig stå:

"Denne Tjelvar hade en son som hette Havde. Havde hade en fru som hette Vitastjärna; de två var de första som bodde på Gotland. Första natten som de sov tillsammans drömde hon en dröm: Det var som tre sammanflätade ormar i hennes bröst sakta skred ut genom bröstet."

Fotot överst kommer från en bildsten, ursprungligen från Smiss i När socken, och som visar tre "ormar" och under dem en bild av en dam som håller ett par av ormar i sina händer . En tydligare bild av Vitastjärna är väl svår att åstadkomma men undertecknad har ännu aldrig sett det föreslaget att det är just jämt hon som avbildas på denna bildsten (nu har jag gjort det, det står i Gotländskt Arkiv 2003). Det finns dock inget som säkert säger att det är Vitastjärna, även om Strelow i sin krönika anno 1633 säger att gutarna tillskriver henne mycket.


Bildsten 400-600-tal

Några anteckningar om litteraturen

Tore Gannholm säger i sin bok Gotland - Östersjöns pärla att det i en plattysk översättning av Gutasagan finns en anteckning om Vitastjärnas namn, som sägs betyda "den visastes arvedotter"; Gannholm menar väl att den visaste är Oden, men kanhända kan det lika gärna vara Zeus.

Notisledes kan sägas att ordet baugum (ringar) är roligt, och att en ring är ju fortfarande en symbol för något ändlöst. Den läsvärde Erik Nylén skriver lite grann i boken Bildstenar, Visby 1978, s 66 f., om det här med ringar i den gutniska mytologin. Sådana finns nämligen avbildade på en utomordentligt vacker bildsten från 700- eller 800-talet (den är ivägsläpad och utställd på Historiska museet i Stockholm) och vidare finns i nordportalen på Fardhem kyrka en ridande figur med ringar i händerna. Nylén citerar den isländska Eddan, där det sägs att "Odin avlagt ed på ring" och menar att ringen var en sorts trohetssymbol men att någon slags magisk verkan hade ringar säkert också. Vidare omnämns Sviagriss i boken, ett slags svearnas nationalsymbol, och säkert mumlar den surmulne Egil Skallagrimsson i hans bakhuvud, men däremot nämns inte Gutasagan och inte heller de gutniska ringkorsen.

I boken Skatter, 1998, skriver Maria Domeij på sidan 19 att: "I fornisländskan fanns ett särskilt ord för guldringar, baugr. Detta ord förekommer ofta i Eddan och skaldediktningen där vikingahövdingarna kallas ringbrytare och rikedomsslösare." Också Maria väljer den isländska saga-litteraturen i stället för gutniska exempel.

Det tycks undertecknad som att det finns goda förebilder på Gotland om det mytologiska omkring ringar, men forskarna väljer att citera den isländska mytologin i stället. Varför så är fallet vet jag inte - Vitastjärna var ju trots allt den första gutniska flickan och det sentida Islands mytologi kan inte ha angått henne mer än grannens katter.


Bildsten 400-600-tal

Lite till - allt är bundet i ringar

På hemsidan Hela Hälsingland står att de har uppfört ett storslaget drama på finnskogen, se artikeln, där man också kan få höra lite grann. Grunden för dramat kommer från Gutasagans utlottning och ivägkörande av folk.

Olle Nordquist, som har skrivit artikeln, säger en sak som jag inte har tänkt på. I Gutasagan finns en rad som lyder: "Alt ir baugum bundit", se denna sida; han säger i artikeln att denna rad inleder Gutasagan, det stämmer ju inte riktigt men kan väl vara detsamma. Vidare sägs:

"Under dirigenten Lena Riebacks fasta ledning tar körsångarna sin publik i de hisnande kasten mellan hopp och förtvivlan. För hur mycket elände vi människor än råkar ut för ligger det mycket i textraden som inleder den gamla Gutesagan: 'Allt är bundet i ringar'.

Bara tiden fått läka alla sår återkommer nästan alltid hoppet och tron på framtiden. Dessvärre brukar det inte dröja länge innan vi människor punkterar allt ihop igen."

- Jag har inte tänkt på denna textrad så, dvs som ett uttryck för att allt går igen, allt upprepar sig, intet nytt under solen osv. Nu står möjligen textraden på ett ställe i Gutasagan där den väl inte riktigt kan tolkas så, men vem vet, ty det är nämligen inledningen till den tolkning av Vitastjärnas dröm, se ovan, som hennes man Havde gör: "Alt ir baugum bundit bo land al þitta warþa oc faum þria syni aiga". Detta översätts vanligen till ungefär: Allt är bundet i ringar, ett bebott land skall detta vara och vi skall få tre söner.

Petrejus, som var slottspräst på Visborgs slott i början av 1500-talet, har skrivit en bok om Gotlands historia, som går ut på att goterna är danskar och att Danmark därmed har sig en rekorderlig historia. Petrejus får nämligen för sig att numrera dessa goters olika bosättningsställen. Det första är förstås Danmark, det andra i Skåne (Simrishamn) och det tredje är på Gotland; sedermera blir ju dessa goter kungar av Italien, Spanien och Frankrike.

Tänk om Havde börjar sin uttolkning av Vitastjärnas dröm med att helt sonika säga att historien upprepar sig (Alt ir baugum bundit). Det ger ju ett lite annat perspektiv på Havdes ord, och kanske lite stöd åt Petrejus teser om goternas vandringar och bosättningsställen ty gutarna har trots allt nog inte uppstått på Gotland.

/text och foto Bernt Enderborg