Bilden ovan visar den första delen av ett kapitälband på Dalhem kyrka, som är från 1300-talet - om jag förstår Johnny Roosval rätt i Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, Gotland, Halla ting, norra delen, Stockholm 1952; citaten är därifrån.

Det du ser är först en ek, sen en flöjtblåsare och därefter en ung man med ett "väldigt dryckeshorn". Skulle framställningen ha någon betydelse, säger Roosval, kan man gissa på "Världens syndfulla liv", dvs sång, dans och dryckenskap.



Killen som gillar att dricka träffar på en "bevingad sfinx i barett och kappa" som är en demonisk symbol enligt Roosval.

Notera gärna i förbigående att dryckeshorn förekommer på långt äldre bildstenar men tycks ha varit gamla redan då, se Dryckeshorn.



Kanhända fortsätter den svårtolkade frisen på det södra kapitälbandet, där det först visas ett vinträd och en kentaur.



Sen kommer en väldig drake som håller på att sluka någon, kanske rumlaren, men någon god makt slår draken i skallen med en stor stridsklubba; morgonstjärna kan visst sådana kallas, se Den ridande S:t Mikael i Hörsne. Det kan vara han som nockar till draken i ögat.

För skoj skull kan sägas att jag har nämnt denna skulptur förut men mest som en skämt eftersom jag inte visste vad det kunde vara, se Var har du skallen. Kanske var jag inte så fel ute ändå.



Efter dråpslaget mot draken följer en konstig scen. Vi ser någon som är beredd att med en yxa hjälpa S:t Mikael, tydligen, och därefter en dam som håller en kruka i handen och med den andra lägger en likadan på hans rygg.

Det är svårt att säga vad det är det där, men det kan väl inte vara uteslutet att det är drinkaren som försöker hjälpa S:t Mikael med vad han inte klarar av egen kraft, för Mikael ser det dock enkelt ut, och drinkarens hustru som i stället för att supa vill att han ser till att fylla matförråden.



Frisen avslutas med ovanvisade scen, och inte heller den är säkert vad som visas. Det kan åtminstone vara tiden efter att suputen fått hjälp av högre makt att hantera sina problem, dvs nu kan han se till att familjen har mat på bordet och hustrun kan därför begåva honom och sig själv med barn som hon håller i famnen, en riktigt familj, alltså så som det ska vara.

Kom nu ihåg att Roosval är osäker, och han kunde bra mycket mer än mig, och att också jag är osäker trots att jag har presenterat åtminstone någon sorts tolkning, dvs en varning för brännsvinsfloden, som folk envisas med att trilla i stup i kvarten.

- Har du någon annan tolkning så finns epostadress längst ner på sidan.

/text och foto Bernt Enderborg