Genom Hejnum sträcker sig i nord-sydlig riktning en flack, bördig dalgång. Här brukades förr ängar och åkrar. Nu är ängsmarken uppodlad och endast ett hävdat änge återstår, Hejnum Prästänge. I de låglänta delarna har en gång också vidsträckta myrar brett ut sig. Under 1800-talet dikades dessa ut för att ge mer odlingsbar mark.



Hejnumdalen är, även med gotländska mått mätt, en mycket rik kulturbygd. Redan under förhistorisk tid brukades jorden här och husgrunder från äldre järnåldern finns bevarade vid gården Rings. Det finns också bildstenar från 700-800-talet kvar på sina ursprungliga platser på Nygårds och Riddares marker. Förutom kyrkan, som byggdes under 1200-talet, är den magnifika gårdsporten vid Riddare en god representant för den medeltida bebyggelsen i Hejnum.



I socknen finns ovanligt mycket av den äldre gårdsbebyggelsen kvar. Norrbys, Suderbys, Stora och lilla Kyrkebys är exempel på gårdar med mangårdsbyggnader från 1700-talet, byggda i sten i två våningsplan. Flera gårdar finns samlade kring kyrkan med antydan till bybildning, vilket är sällsynt på Gotland.

På ömse sidor om Hejnumdalen, där berggrunden består av svårvittrad hård kalksten, sträcker sig vida skogar och hällmarker. Där hällarna går i dagen eller jordtäcket är tunt, växer det inga träd. På dessa alvarmarker har växtligheten anpassat sig till de extremt karga förhållandena. Typiska torrmarksväxter, som bergskrabba, gotlandssolvända, fetknoppsarter och tulkört, bildar här en säregen flora. På våren spelar orrarna i den glesa hällmarksskogen och den ovanliga trädlärkan hörs ofta sjunga över det annars ganska tysta området.



Rövätar och Kallgateburg är ett naturreservat vid hällmarkens östra gräns. Hela hällmarksområdet avvattnas här i källsprång. Det kalla vattnet rinner över det svagt sluttande området och det har bildats ett källkärr. Denna ovanliga form av våtmark hyser en rik, säregen flora, bl a med istidsrelikter som fjälltätört och många orkidéer. Ancylussjöns högsta strandlinje bildar på östra sidan om kärret en stor strandvall, här kallad Kallgateburg.

Befolkningsmässigt är Hejnum en liten socken, men en ovanligt stor del är unga barnfamiljer. År 1995 hade socknen den procentuellt största befolkningsökningen på Gotland, medan öns totala folkmängd minskade.

På de flesta gårdarna drivs ännu jordbruk. Huvudnäringen är mjölk- och köttproduktion och växtodling. På vintern bedrivs även en del skogsbruk. Biodling, stenugnsbageri, hästuppfödning, husdjursuppfödning, traktorskrotning och målerikonservering är exempel på annan företagsamhet i bygden.

Välkommen till Hejnum!

Foto Bernt Enderborg