Jungfrun
Naturreservat - Stenkyrka - Nära - Karta
Areal. 2,4 hektar. Klintavsnitt och raukområde ca 500 NV Lickershamn på nordvästra Gotland.
Naturreservatet Jungfrun omfattar ett ca 400 m långt avsnitt av den branta kustklinten nordväst om Lickershamn. På detta avsnitt finns två utskjutande klintpartier, Stuklint i väster och Jungfruklint med rauken Jungfrun i öster. Klinten når sin högsta höjd, 27 m över havet, vid Stuklint.
Rauken Jungfrun är Gotlands högsta rauk. Dess topp når 12 m över den platå den står på och 26 m över havet. Enligt sägnen skall rauken ha fått sitt namn efter ett drama som ägde rum här vid Lickershamn för snart 1000 år sedan:
Någon gång på 1000-talet bodde i Lickershamn en rik och mäktig man som hette Likajr med tillnamnet Snälle (= den vise). Likajr Snälle hade en dotter som hette Öllegard. En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding. Helge fick växa upp bland Likajrs trälar.
Helge och Öllegard träffades naturligtvis ofta, och med tiden blev de förälskade i varandra. Detta var något som Likajr naturligtvis inte såg med blida ögon. Han beslöt sig för att sätta stopp för de ungas romans.
En dag på hösten lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken vid vikens mynning.
När alla gäster var församlade förkunnade Likajr att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ned henne från raukens topp.
Helge tvekade inte att anta utmaningen utan började att klättra uppför den branta klippan. Han var vig och orädd och lyckades snart att ta sig ända upp till Öllegard.
Men - det värsta återstod: nedstigningen. Med Öllegard i ett fast grepp började han försiktigt att ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han skulle råka slinta eller tappa taget, fanns det här åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna.
Även den här gången gick klättringen bra, och de spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr därmed skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Det var Likajr som hade skjutit. Helge och Öllegard störtade handlöst ned i havet, där de försvann i vågorna. Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av havet.
Naturreservatet Jungfrun omfattar ett ca 400 m långt avsnitt av den branta kustklinten nordväst om Lickershamn. På detta avsnitt finns två utskjutande klintpartier, Stuklint i väster och Jungfruklint med rauken Jungfrun i öster. Klinten når sin högsta höjd, 27 m över havet, vid Stuklint.
Rauken Jungfrun är Gotlands högsta rauk. Dess topp når 12 m över den platå den står på och 26 m över havet. Enligt sägnen skall rauken ha fått sitt namn efter ett drama som ägde rum här vid Lickershamn för snart 1000 år sedan:
Någon gång på 1000-talet bodde i Lickershamn en rik och mäktig man som hette Likajr med tillnamnet Snälle (= den vise). Likajr Snälle hade en dotter som hette Öllegard. En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding. Helge fick växa upp bland Likajrs trälar.
Helge och Öllegard träffades naturligtvis ofta, och med tiden blev de förälskade i varandra. Detta var något som Likajr naturligtvis inte såg med blida ögon. Han beslöt sig för att sätta stopp för de ungas romans.
En dag på hösten lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken vid vikens mynning.
När alla gäster var församlade förkunnade Likajr att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ned henne från raukens topp.
Helge tvekade inte att anta utmaningen utan började att klättra uppför den branta klippan. Han var vig och orädd och lyckades snart att ta sig ända upp till Öllegard.
Men - det värsta återstod: nedstigningen. Med Öllegard i ett fast grepp började han försiktigt att ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han skulle råka slinta eller tappa taget, fanns det här åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna.
Även den här gången gick klättringen bra, och de spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr därmed skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Det var Likajr som hade skjutit. Helge och Öllegard störtade handlöst ned i havet, där de försvann i vågorna. Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av havet.
/text Länsstyrelsen i Gotlands län, foto Björn Pettersson