Under den oroliga sommaren 1946, säger Johnny Roosval, gjorde restaureringen av Anga kyrka sensation i pressen. Måhända var det runorna som var den stora sensationen men det finns mera som borde ihågkommas.

Bernhardinus av Siena dog 1444 och blev helgonförklarad 1455, och Roosval frågar med rätta hur ett franciskanerhelgon kunde få en så betydande plats i kyrkan så gott som omedelbart efter kanoniseringen ty målningen dateras till 1400-talets mitt - "målningen vittnar om en nästan modern journalistisk snabbhet i bildöverföring".

Vidare sägs att det är fråga om ett sällsynt helgon på våra breddgrader samt att de tre mitrorna, biskopshattarna, vid Bernhards fötter symboliserar det faktum att han tre gånger avböjde den erbjudna biskopsvärdigheten, som skulle ha medfört ett liv i lyx och överflöd men han föredrog fattigdom och hängav sig i stället åt sin kallelse som tiggarmunk.

Han förtjänar alltså väl sin plats i denna märkliga kyrka på Gotland.

/text och foto Bernt Enderborg