Förutom rester av husgrunder och gravfält så står fortfarande Stainkällingi på Kräklings backe som hon ska, ungefär en och en halv meter hög, och hoppeligen står hon länge än. Den andra har fallit, ingen vet för hur länge sen.



Det sägs att när också den andra källingen faller så kommer gården Kräklings alldeles nerför backen att brinna. Stainkällingi står lite till vänster på bilden, det är tornet på Kräklingbo kyrka som sticker upp.

Kräklings backe är i och för sig intressant att gå omkring på och fundera över hur olika generation har burit och släpat stenar hit eller dit, gravar här och stensättningar där, men det finns kanhända bättre ställen för sådant, t ex Tings lammbacke på andra sidan åkern åt söder, ty bonden håller djur på backen, och jo, det är ström i trådarna.



Ungefär så här ser stainkällingi ut från vägkanten. Stain betyder förstås sten men källingar kan inte översättas med kärringar. Om en gute säger sig åka hem till källingi så betyder det att han skall hem till sin käresta, och inte alls vad man förstår med kärring.

Det är okej att säga källing på Gotland ehuru det väl inte var alldeles säkert att Bro stainkällingar låg makarna lika varmt om hjärtat - trätgiriga damer är näppeligen en sådan hjälp som höves.

/text och foto Bernt Enderborg