Lojsta hall och slott
Museer - Lojsta - Nära - Karta
Varken Lojsta hall eller slott ligger i socknen Lojsta, varefter det har sitt namn, utan faktiskt i Stånga, säger min svåger som händelsevis är bosatt på andra sidan skogen i Stånga.
I dag finns det vid Lojsta slott tre små sjöar, förr var det en enda sjö, och vid den sjöstranden fanns under järnåldern en gård som sedan grunden undersökts rekonstruerades på 1930-talet. Den så kallade Lojstahallen med sitt ståtliga agtak är alltså inget modernt marknadsföringspåfund utan har stått där ganska länge till glädje för alla som hittar dit.
På en ö mitt i en av sjöarna fanns under medeltiden en borg, Lojsta slott. På de sidor där berget stupar brant ner i sjön behövs ingen extra skyddsmur men på mer lättillgängliga ställen har borgen förstärkts med vallar av jord och sten samt en djup vallgrav. På sjösidan skyddades borgen av en palissad - rader av spetsade pålar som drivits ned i sjöbotten. Kanske var det här som Goltburch (Guldborgen) låg. Goltborch kan ha varit en av de tre fästningar som fick kapitulera för Tyska Orden i slutet av 1300-talet.
Om man stiger in i Lojstahallen så ser man förmodligen hur våra förfäders boningar tog sig ut. Bilden ovan visar en bit av taket och det som kallas rökgång.
Man får någon slags Valhallsinspiration då man kliver in i ett långhus. Det är lätt att föreställa sig hur eldarna sprakar och längs långbordet sitter männen med neddragna ögonbryn och tittar misstroget på varandra.
De arkeologiska undersökningarna på 1930-talet av husgrunden - långhuset står ovanpå grunden från ett riktigt hus - meddelade att folk hade bott där i 300 år med början ett par hundra år efter Kristi födelse. Huset övergavs alltså några hundra år före vikingatiden, och det är inte ens troligt att de som bodde där hade hört talas om Valhall, Oden, Tor och Freja.
Området är utomordentligt naturskönt, ett av de trevligaste ställen som finns på Gotland om man tycker om närheten av djupa sjöar (badplats finns), historiska omgivningar och själva Gotlands lugn och ro. Det finns luft där.
På Midsommarafton arrangeras årligen lek med barnen, midsommarstång och sånt. En liten scen finns om det är någon som känner sig hågad.
I dag finns det vid Lojsta slott tre små sjöar, förr var det en enda sjö, och vid den sjöstranden fanns under järnåldern en gård som sedan grunden undersökts rekonstruerades på 1930-talet. Den så kallade Lojstahallen med sitt ståtliga agtak är alltså inget modernt marknadsföringspåfund utan har stått där ganska länge till glädje för alla som hittar dit.
På en ö mitt i en av sjöarna fanns under medeltiden en borg, Lojsta slott. På de sidor där berget stupar brant ner i sjön behövs ingen extra skyddsmur men på mer lättillgängliga ställen har borgen förstärkts med vallar av jord och sten samt en djup vallgrav. På sjösidan skyddades borgen av en palissad - rader av spetsade pålar som drivits ned i sjöbotten. Kanske var det här som Goltburch (Guldborgen) låg. Goltborch kan ha varit en av de tre fästningar som fick kapitulera för Tyska Orden i slutet av 1300-talet.
Om man stiger in i Lojstahallen så ser man förmodligen hur våra förfäders boningar tog sig ut. Bilden ovan visar en bit av taket och det som kallas rökgång.
Man får någon slags Valhallsinspiration då man kliver in i ett långhus. Det är lätt att föreställa sig hur eldarna sprakar och längs långbordet sitter männen med neddragna ögonbryn och tittar misstroget på varandra.
De arkeologiska undersökningarna på 1930-talet av husgrunden - långhuset står ovanpå grunden från ett riktigt hus - meddelade att folk hade bott där i 300 år med början ett par hundra år efter Kristi födelse. Huset övergavs alltså några hundra år före vikingatiden, och det är inte ens troligt att de som bodde där hade hört talas om Valhall, Oden, Tor och Freja.
Området är utomordentligt naturskönt, ett av de trevligaste ställen som finns på Gotland om man tycker om närheten av djupa sjöar (badplats finns), historiska omgivningar och själva Gotlands lugn och ro. Det finns luft där.
På Midsommarafton arrangeras årligen lek med barnen, midsommarstång och sånt. En liten scen finns om det är någon som känner sig hågad.
/text och foto Bernt Enderborg