På Grogarnsbergets norra spets ligger den inre vallen, som du ser på bilden ovan. Det är bara en invallad del inuti fornborgen, som i sin helhet är 18 hektar stor och vars yttre mur är 450 meter lång, 6-10 meter bred, byggd av jord och kalksten och i nutid något över en meter hög. Klintkanterna mot väster, norr och öst är cirka 25 meter höga och stupar brant ner.

Nedanför klippan i den väl skyddade viken återfanns en hamn under vendel- och vikingatid, utsikten är så god att man kan se hela nordvästra Gotland, ända till Fårö klara dagar, och det bör inte ha varit alltför svårt att hålla vakt från Grogarnsberget, eller Grogarnshuvud som platsen där borgen ligger kallas.

Den höga klippkanten utgör ett naturligt skydd - det går inte att inta borgen därifrån - och i söder stärktes försvaret med en vall av sten, vilken troligtvis har haft träpalissader ovan. Arkeologiska fynd invid vallen av bland annat pilspetsar från vendeltid visar på att den använts vid den tiden.

Det som syns på bilden är emellertid endast den inre borgvallen. Det löper också en långt större yttre vall utanför borgens kärna som inte syns ovan.


Foto Bernt Enderborg

Här är en närmare bild av den inre borgvallen. Det har antagligen stått träpalissader ovanpå muren. Men hit kunde fienden bara komma om den lyckats ta sig till östra Gotland osedd, landstiga, forcera klipporna eller den yttre fornborgsvallen.

Utsikterna till framgång bör alltså ha varit tämligen små, vilket väl är anledningen till att vi aldrig har hittat spår av främmande kulturer på Gotland. Det finns inga gravar eller gravfält som ens antyder att någon erövrare har slagit sig ner på Gotland. Folk som vågar friskt har i stället hittat på att somliga gravfält, t ex det vid Kopparsvik strax söder om Visby, hyser folk med gutniskt klädeskick och gutniska smycken därför att de har assimilerats så mycket. Det är alltså egentligen svear som vilar för gott rofyllt på museer och under oljecistererna vid Kopparsvik. Inte ens döda får vi vara gutar.

I dag är det ju lätt att räkna sommarstugor för sådana som slipper betala skatt för detta på Gotland och regeringen som fixar taxeringsvärdena så att gutarna snart inte längre har råd att bo kvar hemma på sin egen älskade ö. Ibland kan man gott fundera över om vi inte borde gå tillbaka till den resolutare forntiden. Men vi kanske bara skall vara glada över att Gotlands i särklass vackraste kustparti inte har flyttats till Skansen.


Foto Bernt Enderborg

I milt kvällsljus se den yttre fornborgsvallen ser ut så här i våra dagar. Fyra-fem-sex-sju meter bred och hur lång som helst.

Nu stegade jag inte längden mellan den inre och yttre vallen, men några hundra meter är det väl fråga om.


Det har antagits att de många och stora borgarna (Torsburgen är gigantisk) i trakterna har varit sammanknutna med tillhjälp av vårdkasar och ingått i försvaret av östra Gotland; tilläggas kan att det inte kan ta mer än 20 minuter att rida till Herrgårdsklint. Det brukar också sägas att denna del av Gotland har varit utsatt för flest invasionsförsök, sjörövare, vikingatåg och dylikt, och denna slutsats kommer sig nog just av de stora borgarna som ligger rätt nära varann, som Kaupungs slott, Herrgårdsklint, Tors borg och Grogarnsborgen. Och det kan inte ha varit några problem med att hålla kontakt med borgen på Gothemshammar, som ligger ett par mil norröver.

Om folk har hållit vakt, som det stadgas i Gutalagen, så finns det inte en sportslig att någon flotta har kunnat närma sig utan att man visste om det. Nu visar bilden ovan kusten österut från Grogarnshuvud, men det är lätt att se fabrikerna i Slite tvärs över havet (vid mitt besök så var det för motigt ljus för att ta sådana bilder). Kanhända skall vi passa på att i förbigående nämna att fornborgarna förstås är långt äldre än såväl Birka som vikingatiden - ett par hundra år e.Kr. började de byggas.

Somliga historiker kan ha lite jobbigt med detta, ty de hävdar att någon slags centralmakt eller organisation inte fanns på Gotland före medeltiden, allt i syfte att försöka stjäla gutarnas bedrifter till Svealand. Vi kan förstås inte bevisa att någon sådant verkligen har existerat, men besök Tors borg (Torsburgen) och knalla längs muren någon kilometer så kan vi prata sen.


Gotland är ju som bekant ett bergland. Några fjäll eller svindlande bergsmassiv är det inte fråga om - omkring 45 meter är väl kustklintarna när de tar i som värst, och skall du över 85 meter på Gotland så måste Du kunna hoppa högre än självaste Kajsa.

Fotografiet ovan är taget från fornborgen på Grogarnshuvud och pilen pekar på ett par cykelturister som ser ut som små prickar. Det går inte att intaga borgen från den sidan. Det är rätt högt i alla fall, och det kittlar i magen när man går för nära kanten.


På den inzoomade bilden syns hur Gotland sakta men säkert bygger upp strandvallar. Man kunde kanske säga att Gotland är uppbyggt av strandvallar med material från det söndersmulade korallrevet i sig. Det går inte så hastigt.

Stenblocket i förgrunden är jättestort och har störtat från klippkanten. Sånt händer, men ytterligt sällan. Det är minst 30 meter höjdskillnad mellan stenblocket och strandkanten. Trillar Du ner där så slår Du ihjäl dig.

Det finns inga som helst skyddsräcken eller dylikt. Håll reda på ungarna är du snäll.

Gör så här: Åk till Östergarn, köp rökta flundror vid Fiskbutiken i Sysne, åk till Grogarnsberget och dingla med benen medan kusterna, Östergarnsholm, Herrvik och horisonten smaksätter flundrorna ytterligare.

- Bo någon annanstans än på Gotland? Aldrig i livet! Kika bara på soluppgången...

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson