Jag vet inte hur du har det, men när jag sitter och ser på vädret på TV så undrar jag alltid varifrån de får siffrorna. Det står att det är 13 grader på Gotland fast vår mätare står på 18. Eftersom jag bor nästan exakt mitt på Gotland så tänker jag att det kanske är kallare längst kusterna - det är ju två långmil dit - varför en liten utflykt kan vara på plats.

Men vid kusten är det underbart. Solen glimmar härligt men inte hett. Färgerna, lukten och lugnet lägger sig som samarin i magen och acetylsalicylsyra i hjärnan. Små mysiga stugor, svanar, vajande vass och de märkvärdiga saltängarna, hennes skrattgropar.

Ett par har också sökt sig till samma strand, badstrand, många gör det och vandrar ensamma trots att de har varit där miljoner gånger. Jag får ett kort där de kramas. Havet värmer och det liksom känns i ulltröjan, lite fuktigare, lite varmare, lite frisk vind, lite evighet.


Vassen med sina solblonda punkfrisyrer dansar i tusental, den vita sanden har satt upp Svansjön, asparna klappar händerna, några strandfåglar inspekterar någonting på den översköljda strandkanten och ute vid horisonten syns ingenting, absolut ingenting.

- Hoc est corpus meum!

/text och foto Bernt Enderborg