Ett par hundra meter bakom kyrkan (norr) ligger prästänget i Vänge, som man kan nå via en liten åkerväg bakom prästgården. Med gutniska mått är det väl inget otroligt änge men för nästan alla andra måttstockar är det ett slags välskött naturträdgård som bara engelska lorder och gutar har råd att hålla sig med.



Det finns två lite större ytor att lägga filten på, men det får du inte göra hur som helst. Enligt Allemansrätten får du vara där, men du får inte lov att förstöra växtligheten. Ta det försiktigt, använd huvudet!



Det växer smått med kajp i änget, dock inte i sådan omfattning att det är värt att åka dit för att plocka. En smakbit kan du nog få i alla fall, även om du lär ångra dig. Dom är rätt starka. Smakar du kajp (bladen) så kan du svalka munnen med vanlig gräslök efteråt, för sånt växer förstås också där.



Blomster finns i långa banor. Om gullvivornas antal är tillräckligt för att ge Mikael Rickfors ro i sin själ vet jag inte men nog drar han fram där med sina vingar alltid: orkidéer, sippor och sånt, ganska gott om små violer.

Ortnamnsforskningen säger att ordet "Vang" är grundordet i Vänge, vilket betyder gärde, fält, äng eller så. Innan Brogårdsmyr dikades ut, änget ligger alldeles i myrkanten, så måste det ha funnits enorma arealer äng där (Gotlands största lövskogsområde ligger för övrigt en liten mil nordöst om Vänge). Och på samma sätt förhåller det sig nog på andra sidan socknen, mot Krasse i Guldrupe.

En liten plätt finns alltså bevarad i Vänge prästänge, som har vårdats av många, många generationer av bygdens folk, traditioner som går tillbaka till järnåldern.

/text och foto Bernt Enderborg