Vid kanten av den norra porten på Rone kyrka på sydöstra Gotland återfinns en märklig båtskulptur.

Vem det är som sitter med bredyxa (braiþyxi) i näven medan hans fru bjuder vin är inte gott att veta. Kanske är det något motiv från Bibeln, eller troligare en av farmännen, gutniska handelsmän, som bekostade kyrkan för länge sen och tyckte att en båtskulptur kunde vara på sin plats.

Ordet "braiþyxi" i texten ovan kommer från Gutasagan, ty en sådan skänker Olof den helige Ormica som vängåva i början av 1000-talet då den flyende norske kungen gästade Gotland över vintern. Det kan vara Olof den helige som sitter i båten med bredyxan i hand och kanske är det Ormica som nyligen har fått den ena av två dryckesbollar (tua bulla) och funderar sig en slurk.

Folk i Rone har varit sjöfarare i alla tillgängliga tider, också i dag är folk därifrån sjömän, och köpmannaskap var innan stormakterna tog över Gotland och förbjöd frihandel en viktig inkomstkälla.

Vem är det i båten

Södermanlänningar skulle väl utan vidare påstå att det är Botvid, deras apostel, som avbildas, och kanske möjligen är det när han drar not i Hammarby sjö under bön och åkallan vi ser ovan. Ogina hedningar på platsen hade förstås motat bort honom från alla goda fiskeställen men hans bönande såg till att han fick en himmelens massa fisk i alla fall. Eller är det när han är på handelsresan till England blev kristnad? Eller är det den vendiska slav han friköpte som sitter där med bredyxan och strax tar honom av daga? Nåja. Botvid blev i alla begravd omkring 1120 i sin hemort Botkyrka, se kyrkan.

Men så är det nog inte. Det är säkerligen Gotlands apostel S:t Olof som sitter där samman med Ormica, 100 år före Botvid mördades. Kanske skall vi tillägga att S:t Olof hade många sidoaltaren i de gotländska kyrkorna, ett och annat finns rent av kvar sen den katolska tiden (se Marias altare).

Ronboar

"Råneborna", skrev Linné 1741 på sin gotländska resa, "hava varit namnkunnig för sitt gamla språk och klädedräkt, som aldrig apat efter främmandes seder, men tiden hade nu också förändrat dem, så att vi med möda kunde få se deras vita knäsida tröjor, det svarta budordet (livstycket) som utom tröjan hopsnördes, deras stora byxor och deras skor, som endast voro passade efter den ena foten, utan att ombytas."

Kanske har karln som sitter i båten just jämt en vit knäsid tröja, svart budord, stora byxor och två alldeles likadana skor. På den förra bilden kunde du se att han har en rätt rolig mysse också, om det nu inte är en Palestinasjal.

Vi kan också notera att Linné talar om att folk i Rone inte apade efter någon, och det är rättare tänkt än elefantparten av svensk historieskrivning, som ju utgår från att Gotland alltid har varit isolerat, därav t ex vår dialekt.

- Naj.

/text och foto Bernt Enderborg