Jag antar att du ser det stora ansiktet i profil till höger på rauken ovan; ett ansikte fastfruset sen den första tiden Gotland bestämde sig för att vara ovanför ytan i det grunda, varma havet vid ekvatorn ungefär. Om det nu inte är ett troll som lurats vid soluppgången, eller kanske den gamle Asaguden Tor som drabbats av ålderdom, eller Midgårdsormen (se Midgårdsormen eller Ouroboros), alldeles vid Bilskirne, hans boning, eller Tors borg, ty rauken ovan ligger alldeles nedanför en av Sveriges största fornborgar.



Det är för sorgligt länge sen, kanske 500 miljoner år, som vågorna från det tidlösa havet kivades med klipporna på inlandsklinten. Måhända har istider under tidens oupphörlighet många gånger förpassat Gotland under ytan, varför havet har kunnat fortsätta sitt ihärdiga nötande då berget återigen stolt reste sig ur vita gäss. Men hur många istider som förfrusit allting sen skal och skelett av marina organismer började bygga Gotland vet vi inte, Torsburgen har emellertid mött dem alla.



Var du än är på Gotland så finns det saker att se, och tänka efter. Vid Torsburgen ligger den äldsta berggrunden i synlig dager. Den är gammal, men förstås ingenting mot fastlandets "stainhårde" granit som kan vara tio gånger äldre. Det känns dock mera gripbart på Gotland på nåt sätt, det tycks liksom gå att förstå, man ser hur elementen rasat än näckar och nymfer mot klipporna, tuggat i sig en liten bit här och var, sakta och säkert, som geologiskt tålamod.

Tors borg är inte bara värd ett besök för den jättelika muren från århundradena efter Kristi födelse utan också för ovanlig flora och asagudar som Tor.



- Det ser du väl, han är ju där, på kortet ovan från Gudarnas land.

/text och foto Bernt Enderborg