Egentligen ser man ju ingenting, utom vatten, blått. Ovan ett kort från östra Gotland den 19 april 2011 när solen börjar ge upp och de sista strålarna skänker guldkronor åt raukarna vid Folhammar. Det kvällas, havet slätas ut, det rasslar mjukt i stenarna på strandkanten och ljuset går nog inte att beskriva; det är inte solnedgångarnas femma av Beethoven. På östra sidan av Gotland är havet kvällsvis obegränsat lugn.



Den 15 april 2011 på andra sidan Gotland, västra kusten, ser jag en fiskare i solstrimman drömma havsöring. Tiden är ungefär densamma, några dagar skiljer.


Foto: Ted Ljungqvist, Skolreseäventyr Norden AB.

Visst är kvällarnas solmedgångar färgexplosioner men gillar du färg är det måhända på morgnarna du skall sitta vid strandkanten, kanhända vid Fårösund någonstans där bilden är tagen.

Jag vet inte hur man skall beskriva sånt här. En ny dag?

/text och foto Bernt Enderborg