Fyren på Fårö tändes den 21 oktober 1847, ett år efter Hoburgs fyr. Tornet är 24 meter högt, lysvidden 16 nautiska mil (en sådan mil är = 1 852 meter, fyren syns nästan 3 mil ut från land).

Det sägs ibland att det i forna tiden fanns en bön på Fårö av innehåll:

"Gud välsigna våra åkrar och ängar
Våra pigor och drängar
Giv fisk i garn och kut i strand
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt!"



Det var Albert Engström som 1926 skrev det där i sin bok om Gotska Sandön, 100 år efter att fyren tändes (vi hade angivit 1946 som bokens tryckår, men en vänlig hjälpare har givit oss det rätta årtalet 1926, se kommentarer nedan. - Tack!) . Det har förstås aldrig funnits någon sådan bön på riktigt utan se i stället sidan om Briggen Alfhilde, där folk från Hamra offrade sin liv för att försöka rädda sjömän i nöd ("bönen" återges också på denna sida), eller om flyktingbåten i Boge som är kvar från det år gutarna tog emot 10.000 flyktingar från baltstaterna - det motsvarar 1,6 miljoner flyktingar på fastlandet.



Det finns en trojaborg alldeles bredvid, som nog inte är särskilt gammal men rolig att springa i - om du tar dig till mitten så finns där en skatt.



Stränderna strax runt fyren är inte badvänliga men vackra. Det är emellertid inte långt till en av jordens bästa stränder - Sudersand. Men för den som traktar efter att klä sig i solen tror jag att nakenbad är tillåtna vid Norsta Aurar ett stycke västerut; i vart fall är den stranden så lång att du torde hitta en plats att slänga alla trasor av. "Aur" betyder förresten grus - om höststormarna vill sägs det kunna bli en sådan strand i stället.



Det går en stig från fyren till stranden, men parkeringen är liten och några bekvämligheter finns inte varför vi för bad rekommenderar Sudersand eller Ekeviken.

/text och foto Bernt Enderborg