Lummelundagrottan
Naturreservat - Lummelunda - Nära - Karta
16 hektar. Grotta belägen vid Lummelunds bruk, ca 13 km NO Visby. Reservatet omfattar dels själva grottan, dels ett område uppe på markytan.
Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor - den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4 km. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka.
Grottan är en s.k. karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat att lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.
Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det s.k. fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera s.k. slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. Framför allt i det fossila systemet men även i andra delar av grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 4-8o C och en relativ fuktighet på 95-100%.
Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, den s.k. Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bl.a. av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Innan Martebo myr, en gång Gotlands största myrkomplex, dikades ut i slutet av 1800-talet, var vattenströmmen ut ur grottans mynning vid Lummelunds bruk betydligt mäktigare än vad den är i dag, och på 1620-talet förmådde vattnet bl.a. driva ända upp till sex vattenkvarnar samtidigt. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1954 av tre ungdomar. År 1959 tog man upp en tunnel som gjorde de inre delarna lätt tillgängliga för besökare, och grottan är i dag en stor turistattraktion. Den förevisas dagligen under perioden 1 maj-15 september (bokning på telefon 0498-27 30 50).
Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor - den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4 km. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka.
Grottan är en s.k. karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat att lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.
Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det s.k. fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera s.k. slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. Framför allt i det fossila systemet men även i andra delar av grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 4-8o C och en relativ fuktighet på 95-100%.
Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, den s.k. Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bl.a. av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Innan Martebo myr, en gång Gotlands största myrkomplex, dikades ut i slutet av 1800-talet, var vattenströmmen ut ur grottans mynning vid Lummelunds bruk betydligt mäktigare än vad den är i dag, och på 1620-talet förmådde vattnet bl.a. driva ända upp till sex vattenkvarnar samtidigt. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1954 av tre ungdomar. År 1959 tog man upp en tunnel som gjorde de inre delarna lätt tillgängliga för besökare, och grottan är i dag en stor turistattraktion. Den förevisas dagligen under perioden 1 maj-15 september (bokning på telefon 0498-27 30 50).
/text Länsstyrelsen i Gotlands län, foto Bernt Enderborg