Ett anständigt krogliv är för handen året runt i Sveriges krogtätaste stad, förstås. Vi tog en promenad den 11 maj 2006 för att se om krögarna har satt fart. Den första bilden visar solen hängande över Västervik samtidigt som den påminner om att Visby ligger alldeles vid havet, obruten horisont som Turistföreningen skulle ha sagt, och att solstrimmorna glittrar i ögonen på alla vackra flickor man möter, som jag säger.


Uteserveringarna har åkt fram. Det sitter folk här och var och spisar mat i friska luften mitt i Nordens största sevärdhet. Så fort man kommer in genom Österport så ser man att Bistrobaren och Porten har uteserveringar, nerför Smittens backe har givetvis Gamla Masters byggt upp sin, Torgkrogen på Stora Torget tillsammans med Bakfickan, Nunnan och Munkkällaren har också sina uteserveringar färdiga. Det ligger en krog till i nordvästra hörnet av Torget, jag kan inte komma på vad de heter i skrivande stund, men de har en stor och väldigt fin uteservering på plats. Man skulle kunna säga att krogarna täcker alla sidor av Stora Torget förutom mot söder där Visbys vackraste ruin, S:ta Carin, ligger.

På Munkkällaren (Munken) skall Babben och Standard Selection framträda på Jazzklubben varför getöga.

I Garderoben tjänstgör Malin geschwint denna kväll men hon vill inte låta sig plåtas hur som helst. Fnifsar.

En annan sak som bör framhållas är att det är väldigt skön luft på krogarna nuförtin, och det säger jag trots att jag är inbiten rökare.


Det är mycket folk, förväntansfulla, vi gillar Babben. Vi skall inte påstå att alla åldersgrupper var representerade, men samtliga kemilärare.

Munkkällaren är knappast bara ett köttdiscotek utan har också en utsökt restaurang och kanske finns Visbys mysigaste bord där.

På kortet till höger har vi dragit ner lite på blixten så att du skall få se ljussättningen på Munken.

Men alla åt inte. De väntade.


Tillsammans med Standard Selection framförde hon softad, melodiös jazz. Om man var musikkritiker till professionen skulle man säkert inte kunna kalla det för sockerjazz, men dessbättre är jag inte det. Hon skämtar förstås mellan låtarna, en och annan företeelse får en humoristisk örfil på något särskilt Babbskt sätt.


Hon myser när hon sjunger och det är mysigt att lyssna på henne. Jag menar inget dåligt med uttrycket sockerjazz. Vi hängde en del på krogen Catalin i Uppsala på 80-talet och där brukade jazzmusiker sitta och jamma och låta hatten gå runt. Ett kanontrevligt ställe, helbra musik, men det finns en del jazz som inte är örongodis för alla.


Jo, jag vet. Det är ett för taskigt kort, men jag ville bara visa att uppe på Bistrobaren, alldeles innanför Österport, har man hängt upp en sån där jätte-TV, som folk avslappnat satt och kollade fotboll på. TV:n är stor som en halv vägg och fotbollsfantaster torde ha möjlighet att träffa likasinnade.

Pia, som undrade varför jag plåtade TV:n, lät också berätta att de längre fram kommer att ha Karaoke där samt sjungande servitörer. Sånt är läckert.


Eftersom jag nyligen la ut tvenne bartenders från Effes så tar jag mig för att fotografera hon som jobbade denna kväll.

Visby förbereder sig. Välkommen!

/text och foto Bernt Enderborg