I skrivande stund den 4 jan 2007 pågår i en nedlagd fabrik i Visby årets stora lan. Dataspelande ungdomar har samlats i hundratal och plippar och ploppar i dagarna tre med nippon pippon. Det är en förfärlig tur att det finns hörlurar.


Guteinfo var förstår där och lämnade av sorken (sonen) och hälsade på folk (utom Alex, som jag inte hörde att det var han som sa hej förrän jag var på parkeringen: Hej Alex!). Att det finns ett rasande intresse av att träffas och spela tillsammans är jättebra, annars sitter ju folk hemma och spelar på det skitbredband som finns på Gotland. Jovars, visst kan man få två megabit på många ställen, till och med 24 och du bor granne med telestationen, men det finns också en någon procent som inte har tillgång till bredband alls.

De myndigheter som borde syssla med att utveckla Gotland satsar i stället miljoner på att göra om sånt som redan finns, t ex sånt som vi publicerade på nätet för åratals sen. Man tycker att de borde kunna få huvudet ur arslet nån gång, men det är inte nåt att hoppas på. Ett tips till bestämmarna kan vara att satsa alla resurser på färjetrafiken och utbyggandet av bredband (telenätet räcker inte, dra sladdar!) i stället för att irritera folk.


Jag själv står inte ut med spel, även om du bara ser en bildskärmsbakgrund på kortet ovan. Det beror inte alls på att det är tråkigt med spel - spel är kul - utan på att jag är för nyfiken. Eftersom jag mestadels programmerar hela dagarna vill jag ta reda på hur de har gjort och hur logiken bakom fungerar, vilket innebär att man blir tagen av daga tämligen kvickt i spelens värld.


Jag bad en kille skjuta något så att blodet skvättade. På den suddiga bilden ovan kan du se hur det tog sig ut, men jag undrar vem det egentligen var som blev skjuten.


Eftersom vi var där alldeles vid starten så hade spelandet inte kommit igång. Folk höll på med sina datorer och försökte få saker och ting att funka.


Det är intressant att gå där en stund. Ungdomar från hela Gotland kommer bra överens, gemensamt intresse, och de verkar ha kul allihop, förväntansfulla. De förklarar saker för varann som vi inte har med att göra och trivs gott tillsammans.

- Bra!

/text och foto Bernt Enderborg