Nere vid hamnen höjer jag kameran över biltaken och tar ett kort över yttre piren ut mot havet: det är båtmaster som sticker upp. Det är egentligen för mörkt för både min kamera och film, men ett kort i alla fall.

Det är många gånger man har kliat sig i huvudet och undrat varför i himmelens namn månaden juli är så populär, ty det är då vi har flest gäster hos oss. Det givna svaret är förstås att det är då folk har semester, men anledningen till detta är dock såväl obegriplig som oåtkomlig. Spara några veckor till augusti för jösse namn.

Här på Gotland har man hittat på den till oigenkännlighet kopierade Medeltidsveckan som infaller vecka 32 varje år, och det bl a för att försöka förlänga något som kallas säsong. Vill man ha det lugnt och skönt så skall man inte befinna sig i Visby vecka 32, vilket dock rekommenderas å det varmaste om man gillar medeltiden.

Algblomningen är så gott som borta runt hela Gotland, vattnet är varmt, rosorna blommar och nu kan till och med jag masa mig till stranden för att få ett dopp. Jag såg förresten Frej med fru på stranden i Ljugarn i går, bara en sån sak...

Augusti.



Utanför ett av popupställen stod en rosa Sjabillac (eller vad det kan heta) på vars dörr man kunde läsa namnet Elvis Presley. Är man inte Elvis själv så tycker jag inte om sånt. Vi har en utmärkt Elvisimitatör på Gotland, men jag tror inte att han har en sån bil.

Förutom att gästhamnen är full av rikemanspojkar och skatteplanering så har jag sett ovanligt många svindyra bilar i sommar. Hur läckert är det t ex inte att kunna köra en Ferrari i innerstadens trånga gränder avsedda för små hästar?

Lite lustigt är det dock att så många dras till hamnen. Politikerna försöker väl trycka ner nöjeslivet dit, något stort dansställe finns, Baltic Art ligger också där, som inte har öppet när jag har tid att gå några varv i stan, och man har funnit för gott att göra i ordning ett gammalt magasin och inrättat ett IT-dagis. Det är inte särskilt snyggt på hamnen, även om det har blivit lite bättre på senare år, men ibland undrar man hur många megahert... Tja, det kan göra detsamma förresten.



Längre ut på hamnen huserar årligen Axels Nöjesfält, alldeles bredvid Visby havsbad med ditkörd sand och palmer för att dölja dypölen så gott det går.

Axel är förstås först med det senaste, ganska hissnande saker går att åka, småflickor tjuter, men text på insidan av ringen är ju lite överraskande får jag säga.

Men det beror nog på att lite tidigare i år återfanns Nöjesfältet ute i Roma under Romadagarna. Då var målningarna på några ställen omåttligt läckra bikinibrudar i stället. Innan någon hann säga rödstrumpa så var där insändare i tidningen som anklagade dem för att ha kass kvinnosyn.

Så nu får vi män klaga i stället. Sauron är ju man, den ondaste av onda, och den egentliga ägaren till ringen ovan. Varför skall alltid vi män klä skott för det onda? Varför aldrig någon ilsken kärring?

Vi kan väl också nämna att en bar i hamnen visade upp lättklädda flickor dansande i en bur på taket för att locka folk förstås. Det gjorde flickorna säkert, men de lockade också tidningsinsändare där folk som var gramse talade om våldtäkter och illgärningsmän. Vad nu dansande flickor kan ha med det att göra?

Men okej, dansande flickor är rysansvärt. Låt oss i stället förvanska historien och göra en vecka av det hela så att många vill komma hit och under rödbrämad mantel skåda något som aldrig någonsin har inträffat.



En glimt ut över det blanka havet vid Sveriges vackraste solnedgångsplats, Strandpromenaden, skickar lugnande och okrypterade meddelanden till hjärtat.

Det har varit ett sånt fasligt liv i Visby i sommar har vi kunnat läsa i dagstidningen. Man har arresterat ovanligt många, folk har slagits, pinkat i gränderna eftersom det inte finns några toaletter och folk i innerstan har knappt fått en blund i ögonen. Insändare har frågat hur i h-lv-te folk kan skicka hit sina ungar. Begriper de inte vad de utsätter dem för?

När jag går på stadens gator som en vanlig man lyckas jag aldrig få syn på något sånt. Inte den ringaste osämja så långt ögat ser. Barnfamiljer promenerar med barnvagnar, äldre folk flanerar, en del hand i hand, och längs Strandpromenaden sitter omkring 500 människor i blandade åldrar och har det mysigt. Flera hundra påstådda ligister sitter väluppfostrat och njuter, en kille spelar gitarr som Che Geuvara ungefär, och flickorna sitter och fixar med håret.

Aldrig någonsin i Sveriges avlånga historia har ungdomarna varit så väluppfostrade och fina som nu. En stor skillnad jämfört med gnällspikarnas haschibaschi generation. Ni skulle ha sett 70-talet.

En välkänd turistmagnat på Gotland försökte dra igång en campingplats där yngre ungdomar kunde få billigt boende, övervakade områden och t ex sånt som killfria zoner för att få sova ut. Någon gång blev det trassel och då ringde man förstås polisen, som sa att trasslarna var under 18 år varför de hänvisade till de sociala myndigheterna, som i sin tur är underbemannade, har stängt eller semester. Åldersgränsen är numera höjd.

Om vi skulle ta och bygga en kongresshall för 100 miljoner kronor i stället för att tänka på ungdomarna...



Uppe på Stora torget, mitt i innerstaden, sitter folk på Munkkällarens uteservering och avnjuter köket. Alldeles bredvid ligger Gotlands bästa fiskkrog Bakfickan där de som vet sitter.

Runt om hela torget ligger det uteserveringar. Visby är ett ställe för en kvällsvandrare. Det är varmt och skönt, den medeltida kulturen som fortfarande står kvar borde förundra varenda människa som går på gatorna.

Underhållning, skönt sällskap, en pratstund med nån kan Du få var som helst. Lite senare på kvällen kan Du få alla Dina behov tillfredsställda. Visby är inte bara städernas stad i Sverige utan också dödssyndernas stad. Men säg inget till haschibaschisarna.



Det gamla pilsnerschappet Ardagar i Hästbacken är till förtret för mången ölgubbe omgjord till en högklassig restaurang. Bäst restaurangutsikt över rosornas och ruinernas stad.

Fullt med folk överallt. En sån varm kväll som det var den 1:a augusti 2003 så blir det varmt att promenera i Visby trots att backarna är överkomliga.

Det är hur lätt som helst att slå sig ner på en uteservering, beställa ett glad pilsner och bara njuta av alla vackra människor som går förbi. Mycket bättre än Visby kan saker och ting inte bli.



Jag hade tänkt mig ett solnedgångskort av Blacken men där spelade man teater av Astrid Lindgren, den där poänglösa pjäsen om att döden inte finns, så jag skickar ett kort som jag tog tidigare av Stor-Henrik uppe vid Södergravar.

En massa unga ungdomar satt i gräset och pimplade öl. Det har vi aldrig läst insändare om i tidningen, inga upprörda kulturbevarare har fördömt ölpimplandet i Södergravar. Vi misstänker att det beror på att de aldrig är där eller att smällfeta Fido inte orkar gå så långt, men det är förstås inte alldeles säkert.

Något som är helt säkert är dock att Länsteatern har mutat in en bit av Visborgs slott, en av de mest historiskt intressanta bitarna på Gotland, utan att någon ens har sagt flasklock. För min del är det helt okej, men man kan inte låta bli att dra sig till minnes bjäbbet då det lades in ett golv i kyrkruinen i Roma.

Fast nog undrar man vad Sören Norby skulle ha sagt om barnteater i sitt hus. Han är ju utmålad som en stor bandit i historien av de banditer som vann, som t ex Gustav Vasa och andra massmördare.

Att promenera i Visby en varm sommarkväll tillhör en av de bästa sakerna som finns. Det finns utbud av allting, de historiska tankarna flyger högt och har man ingen att prata med så hinner tankarna ifatt och själen får en lugnande vitaminspruta av den oändligt vackra staden.

Välkommen till Gotland!

/text och foto Bernt Enderborg