Det är svårt att ha en uppfattning om hur Gotland tog sig ut för ett par hundra år sedan. I början av 1800-talet utgjorde nämligen våtmarkerna en tiondel av Gotlands yta och var ett naturligt skafferi med både fågel och fisk som flitigt nyttjades.

Befolkningsökning och krav på lönsamhet i jordbruket gjorde att våtmarkerna började dikas ut under 1800- och 1900-talet. I första hand dikades de torvrika myrarna ut och omvandlades till odlingsbar jordbruksmark. På Gotland har våtmarkerna reducerats så hårt att endast en sjättedel återstår i dag. Mästermyr och Martebomyr var störst men är sedan länge helt omdanade. Man vet därför förhållandevis lite om de gamla stormyrarnas ekologiska system.

Lina myr i Hörsne, som i början av 1900-talet upptog en yta på över 900 hektar och rangordnades som en av landets främsta fågelsjöar, dikades ur under slutet av 40-talet. Detta beslut togs trots hetsig debatt och trots att man medvetet och permanent utrotade en säregen naturtyp. Ett hundratal arter häckade då i myren eller i dess närhet och många tidigare skildringar vittnar om dess mångfald. Fortfarande häckar bl a storspoven i området, men det är långt ifrån den mångfald av and, mås och vadarfåglar som fanns här för femtio år sedan.

Lina myr är emellertid väl värt ett besök ändå. Omgivningarna är mycket vackra och kornknarrens karaktäristiska läte ekar i den gutniska sommarnatten. Kanske har du också turen att få se kungsörnar majestätiskt spana efter byte. Tranor häckar i de gotländska myrarna och stammen växer konstant.

Vissa myrar som Stigmyr har bevarats. Den största är Träskmyr med en yta på ca 200 hektar. Där har det sedan 1983 funnits en pumpstation och dammanläggning som nu med mänsklig hand reglerar vattenflödet och avvattnar de omkringliggande åkrarna. På vissa platser växer ag tätt, som ju i framfarna tider utgjorde takmaterial till hus och drygade ut kreatursfodret.

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson