Det finns få naturtyper som bjuder större blomprakt och artrikedom än ett gotländskt änge. Det är i änget som flickorna plockar sju sorters blommor, lägger under kudden och drömmer om sin tillkortakommande.

Änget är ett stycke levande kulturhistoria, men också med sin stora artrikedom, en genbank. Från änget har bonden hämtat vinterfoder till sina kreatur under ett par tusen år. Redan under den yngre stenåldern användes bågformade skäror av flinta och under järnåldern kom bättre skärande verktyg som underlättade slåtter och lövtäkt. Man tror att ängsbruket sedan vuxit fram successivt under århundradena och intog sin nuvarande brukningsform för ungefär 1500 år sedan (folkvandringstiden).

Skötsel är en förutsättning för att ängens alla örter, gräs, fjärilar och andra insekter ska kunna fortleva. I skötseln ingår fagning, slåtter, höbärgning, hamling, efterarbete och röjning. Var rädd om änget innan slåttern! Lägg inte ut filtar på marken och använd stigarna. Änget är odlad mark varför allemansrätten inte kan åberopas.

I dag återstår endast små spillror av den naturliga ogödslade slåttermarken som satte sin prägel på odlingslandskapet. På 1800-talet utgjorde ängsmarken 3500 m² av öns yta och var, tillsammans med naturbetesmarken, basen för boskapsskötseln ända fram till slutet på 1800-talet, då handelsgödseln introduceras. I dag återstår bara 1% eller ca 35 km².

Många ängen ligger i anslutning till kyrkorna och kallas därför prästängen. Ursprungligen har änget varit bördig lövskog som gallrats för att göra marken odlingsbar. Detta har gjort att riktiga lövskogar nuförtiden är ganska ovanliga.

Änget har gett föda åt både människor och djur, flitigt nyttjats men också noga vårdats. Kvarvarande ängen med hävd sköts än i dag av lokalbefolkningen vid s.k. fagningsdagar, då man samlas för att räfsa löv och kvistar, elda och umgås. Detta behövs för att man skall kunna slå och ta till vara höet, vilket är grunden för artrikedomen. Ofta följer, efter avslutat arbete, festligheter med gotländska lekar och Gotlandsdricke.

Efterbete med nötkreatur, tidigast två veckor efter slåttern, gynnar ängsfloran. Fröspridda växter får tillfälle att gro och etablera sig efter djurens tramp. Förr togs lövverken från träden tillvara och användes som extra foder åt djuren medan människan plockade bär, nötter och svamp. Många ängen på Gotland har stora bestånd av hassel, ek och ask. Hasseln växer ofta i noga planerade rader som vittnar om nötproduktion. De ängen som övergivits av människan och betande kreatur, blir ofta ogenomträngliga lövskogar på bara något år. Så småningom kommer de kanske att åter vara lövträdsskog.



Några vackra ängen att ha picnic i är t ex: Ekebyänget, Fardhems prästänge, Högby äng, Hammarsänget, Othems korsänge, Laxare änge, Lummelunda kyrkänge, Bro Kyrkänge, Allekvia änge, Mangsarveänget, Alvena Lindaräng, Mästerbyänget, Anga prästänge, Lojsta prästänge, Hulte kruppar, Fide prästänge och Hörsne prästänge.

Det finns fantastiska skatter att upptäcka. Se kartan!

/text och foto Bernt Enderborg